Take A Risk With Me //Jason McCann (sv)

Kapitel 45

Jasons perspektiv

  "Trish hur är det med Brianna?" Trish hann knappt sätta en fot i vardagsrummet innan jag slängde min fråga över henne. Jag visste nämligen att hon skulle åka till Brianna och jag ville veta allt som hon såg och vad som sades mellan dem. Jag visste att hon förmodligen inte skulle berätta allt för mig då hon var trogen mot Brianna men jag behövde veta att hon var okej. Eller åtminstone så okej hon kunde vara med allt som har hänt.

  Det var nu över tre veckor sen allt hände men om jag ska vara ärlig så kändes det som att det vore igår. Tiden hade stått still sen Brianna försvann ur mitt liv, jag var vilsen och visste inte vad jag skulle göra av mig själv. Jag saknade henne mer än ord kunde beskriva och jag visste inte vad jag skulle ta vägen. Jag har försökt att glömma, att begrava mig i mitt arbete och bara fokusera på det. Men det funkade inte, ingenting funkade. Jag hade till och med försökt vara med en annan tjej men jag kunde inte. Jag visste att jag och Brianna hade gjort slut men det kändes ändå som att jag var otrogen mot henne även fast det bara var en kyss. Förmodligen för att mitt hjärta fortfarande tillhörde henne. Det skulle alltid tillhöra henne, ingen kommer någonsin kunna mäta sig med henne och känslan som hon gav mig. Hon fick mig att vara världens lyckligaste kille men jag sabbade det. Istället för att berätta som det var, säga sanningen och kanske kunna arbeta igenom det så lät jag Amanda jobba sig in mellan oss. Jag borde anat att hon skulle ha något i kikaren men jag var nog bara för dum och naiv för att verkligen se det.

  "Jason du borde veta vid det här laget att jag inte kommer berätta några detaljer om hur det är med Brianna. Precis som alla andra gånger du frågar så får du nöja dig med svaret, hon mår bättre"

  "Snälla Trish jag måste veta hur det är med henne. Jag vet att jag verkligen sabbade allt med henne men jag bryr mig fortfarande om henne och det vet du. Jag önskar att jag kunde gå rakt fram till henne och fråga henne hur det är med henne men vi båda vet att jag bara hade gjort allting värre om jag gjorde det. Hon vill inte träffa mig eller veta av mig för tillfället och jag kan respektera det, men det betyder inte att jag inte vill veta om henne. Veta hur hon mår och hur hon klarar av allt"

  Jag stod nästan på mina bara knän, inte bokstavlig men med tanke på hur jag vädjade till Trish så hade jag lika gärna kunnat göra det. Men jag kunde inte hjälpa det, jag behövde verkligen veta hur det var med Brianna. Hon betydde allt för mig och det gjorde så ont att jag inte kunde vara där vid hennes sida den här gången. Jag skulle aldrig se Brianna igen, höra hennes röst eller känna hennes läppar mot mina.

  "Jason du vet att jag inte känner mig helt bekväm med det här, att hamna i mellan er. Men hon mår bättre, hon har börjat komma ut mer nu och det underlättar väll att hon nu har skollov så då slipper hon den stressen i alla fall. Hon är ju fortfarande sårad och det men det går framåt"

  Jag nickade bara på huvudet som svar för helt ärligt så visste jag inte vad jag skulle säga. Jag var ju självklart glad att Brianna verkade må bättre nu men jag hatade verkligen att inte vara där och kunde trösta henne, speciellt inte när jag var den som orsakade henne smärtan. Trish sa inget mer efter det heller, jag visste att jag satte henne i en konstig sitts genom att fråga om Brianna. Hon var kompis med oss båda och jag var glad att dem hade varandra, dem två blev på ganska kort tid väldigt bra kompisar. Brianna förtjänade någon som kunde hålla ihop henne genom allt det här och om någon skulle göra det så var det Trish. Hon brydde sig om henne tillräckligt för att göra allt för att hjälpa henne. Om jag inte hade känt Trish innan och var hennes kompis också hade hon förmodligen dödat mig vid det här laget. Eller åtminstone sett till att jag fick betala, jag vill inte ens veta vad hon hade gjort mot mig.