Take A Risk With Me //Jason McCann (sv)

Kapitel 44

Briannas perspektiv

  "Och Jason jag skulle skynda mig om jag var du, en av dina fina små bomber är fast riggade under hennes stol och rör hon för mycket på sig eller stället sig upp kommer det att säga pang. Det vore ganska ironiskt va? Om det faktiskt vore en av dina bomber som tog död på henne. Klockan har börjat ticka nu och du har ungefär en minut på dig att stänga av den" jag kände hur mitt hjärta nästan stannade när Amanda sa att min stol hade en bomb under mig. Och trots att Amanda hade lämnat oss kunde jag inte andas normalt än, mina nerver fick det bästa ur mig. Det betydde att om Jason gjorde minsta lilla fel så skulle vi båda sprängas i luften. Inte för att jag tror att han skulle göra några misstag med tanke på att bomber var en av hans specialitet. Men det stoppade mig inte från att oroa mig ändå, det var ändå mitt liv som stod på spel.

  "Brianna jag förstår att din tillit till mig är ifrågasatt just nu men jag lovar dig, jag kommer få ut dig härifrån. Jag lovar att du kommer komma hem i säkerhet"

  "Jason jag vet att du bara försöker lugna mig men just nu vill jag inte höra ett ord från dig, jag vet att du kan ta mig härifrån och att jag kommer komma hem men ditt ord och dina löften betyder ingenting för mig just nu. Ingenting du säger eller gör kommer få mig att ändra mig"

  "Brianna snälla jag" började Jason säga men jag skakade smått på huvudet för att få han att sluta prata. Precis som jag sa till honom så skulle inga ord som lämnade hans mun göra någon skillnad. Jason hade svikit mig på så många nivåer och det var inget jag bara kunde förlåta sådär.

  "Jason jag vill verkligen inte höra det, du har haft så många tillfällen att berätta för mig men inte sagt ett ord. Du såg hur sårad jag var över allt men du nämnde inte ett ord. Istället för att ge mig svaren som jag förtjänade så höll du tyst, du höll tyst för du tyckte att din rädsla av att förlora mig var större och viktigare än att jag fick reda på allt. Så jag vill inte höra några ursäkter, allt jag vill höra är sanningen. Det är du skyldig mig åtminstone" jag kände hur tårarna började bildas i mina ögon igen samtidigt som jag kollade ner på Jason som nickade lite smått förstående innan han själv öppnade munnen för att prata.

  "Brianna jag tror inte att du egentligen vill höra allt det här men jag kommer berätta om du tror att det blir bättre. Men lova mig att säga åt mig att sluta om det skulle bli för mycket"

  "Jag vill höra allt Jason, allt du visste om Brandon och vad som hände"

  "Okej, jag vill bara nämna innan jag börjar berätta allt att jag har lyckats stoppa timern på bomben men jag vill plocka isär den först innan du ställer dig upp för säkerhets skull, jag litar inte på Amanda hon har alltid något upp i rockärmen" Jason tystnaden en stund efter det och jag började ifrågasätta i fall han faktiskt skulle berätta men innan jag hann öppna munnen var det Jason som började prata igen.

  "Jag träffade Brandon kanske fyra eller fem månader innan han dog, bara det att jag inte kände honom vid det namnet. Jag vet inte hur han lyckades men han hade fixat en helt ny identitet. Vi visste inte vem han var, jag visste inte hans sanna jag förs än jag såg bilden hemma hos dig. Han lurade oss alla och han var ett väldigt stort hot mot mig och killarna. Han hade information på oss som skulle skicka oss rakt in i fängelset och jag kunde inte riskera det för mig eller grabbarna. Så när han hade hotat oss för tredje gången eller något kände jag att det var nog. Jag bestämde ett möta med honom, vi skulle träffas ensamma bara vi två för att komma till en överenskommelse. Men det visade sig att han inte kom dit ensam, han hade tre killar med sig" Jason suckade lite smått och tog en liten paus innan han fortsatte. Om det var för min skulle eller hans vet jag inte. Antingen ville han ge mig en chans att backa undan eller så behövde han hitta ett bra sätt att förklara det på. Vare sig vad det var så tog han några sekunder på sig innan han fortsatte att berätta.