Take A Risk With Me //Jason McCann (sv)

Kapitel 29

Jasons perspektiv

  Jag kollade efter Brianna som gick upp för gången till hennes hus och jag suckade högt. Jag kunde se på henne att något var fel, men hon försökte gömma det. Hon har alltid vart dålig på att gömma det. Jag kunde alltid se igenom henne, vilket jag tar till min fördel oftast och tycker att det är en bra sak. Men den här gången hade jag nog hoppats att jag inte kunde se igenom henne. Jag såg att något störde henne men hon vägrade berätta vad det var. Vi brukar alltid prata med varandra, vi har alltid vart öppna med varandra. Så varför stänger hon ut mig nu för? Om det var något hon störde på sig så skulle hon säga det till mig. Eller hur?

  Jag menar det kan väll inte ha något med klubben att göra? Brianna är smart och hon måste väll inse att det inte betyder något. Hon vet att hon betyder allt för mig och att jag aldrig skulle göra något för att slänga bort det. 

  Fast jag betedde mig ju som mitt gamla jag. Jag flörtade runt med olika tjejer och för att vara helt ärlig så vet jag inte vad jag sett i någon utav dem där tjejerna. Dem alla är allt för sminkade, dem lämnar ingenting för ens fantasi. Dem visar nästan allt. Vilket jag brukade tycka om men nu så är det bara. Jag vet inte, äckligt. Dem borde ha mer respekt för sig själva.

  Men i alla fall om det har med klubben att göra så finns det inte särskilt mycket jag kunde göra. Jag kunde inte berätta för henne anledningen till att jag gjorde det. Men jag behöver nog inte oroa mig. Brianna är smart, hon kommer säkert lista ut vad det är som pågår snart.

  Eller det hoppas jag i alla fall. Jag visste att det bästa kanske skulle vara att berätta för henne. Men hon var smart och kommer att lista ut det. Det måste hon göra. För jag kan inte berätta för henne. För om jag berättar den här biten måste jag berätta för henne om biten att hon är hotad. Att det finns folk som vill döda henne för att komma åt henne och jag kan inte oroa henne på det sättet.

  För jag vet att det skulle få henne att lämna mig, jag menar bara en korkad person skulle stanna kvar om dem visste att deras liv stod på spel. Jag borde egentligen låta henne gå, släppa taget om henne så att hon inte är i fara. Men jag kan inte. Jag är en självisk person och jag kan inte släppa greppet om henne. 

  Fuck. Varför måste alltid saker vara så jävla komplicerat för mig. Varför kan saker aldrig bara gå enkelt.

  Jag suckade högt och drog en frustrerad hand igenom håret. Jag tände en utav cigaretterna jag hade i fickan i hopp om att det skulle lugna ner mig som dem alltid gjorde. Men inte den här gången, inte den här gången när jag faktiskt behöver det. Jag gav hennes hus en sista blick innan jag hoppade in i bilen för att sen börja köra hemåt. Det fanns en hel del som jag behöver klura ut för det finns uppenbarligen något som inte stämmer här omkring.

*********

  ”Jag menar det finns ju klara bevis här att dem har vart här några dagar. Det finns ju bilder, telefon samtal och kontobetalningar. Hur kan han inte ha sett det här om jag kunde hitta det här med bara några enkla knapp tryck” sa jag irriterat och drog en frustrerad hand igenom håret. Jag och Chaz satt nere i källaren och försökte lösa hur Wilich kunde missa den här informationen.