Take A Risk With Me //Jason McCann (sv)

Kapitel 19

  ”Okej jag kanske måste börja berätta från hela början för att du ska kunna hänge med” började jag och kollade upp på Brianna som nickade smått. Vi satt just nu bredvid varandra på min säng med en ganska tung tystnad som låg över oss. Vi hade suttit tysta ett tag nu och jag försökte komma på vad jag skulle säga. Det här var inte en lätt grej att berätta men jag måste öppna upp mig för eller senare. Och för en gångs skull så väljer jag nu istället för att skjuta upp på det.

  ”Okej så allt började väll egentligen med att mina och Alex föräldrar lämnade in oss till ett barnhem när vi var små. Liten och rädd som jag var då gömde jag mig bakom min bror. Jag var bara tre år när våra föräldrar satte in oss hos ett barnhem. Alex som var fyra år äldre än mig var då 7 och redan då var han rätt kaxig. Jag tror att det är rättvist att säga att han är anledningen till att vi blev runt flyttade hela tiden. Han hamnade hela tiden i bråk med dem andra ungarna på barnhemmet. Det minsta lilla kunde göra honom irriterad” sa jag och skrattade kort åt ett minne när Alex blev sur för att en kille tagit hans plats i matsalen. Vilket kanske inte hade vart så konstigt om vi hade haft bestämda platser. Men det hade vi inte eller Alex hade sin plats och det visste alla. Eller åtminstone alla utom den nya killen.

  ”Han var den där stora starka killen som alla var rädd för och automatiskt var dem rädda för mig. Eller egentligen så var dem inte rädd för mig, dem var bara rädd att göra något mot mig som skulle få Alex arg. Alex tog alltid hand om mig, kanske inte alltid på dem bästa sätten enligt dem vuxna men han fanns alltid där för mig. Han hade alltid min rygg och det var därför som jag såg upp på honom. Han var min hjälte eller vad man ska säga. Dem flesta hade superhjältar men jag hade min bror. Det låter säkert jätte fånigt men jag var liten så” sa jag och Brianna skrattade smått.

  ”Det låter inte fånigt. Jag hade också min bror som min hjälte. Jag såg upp på honom och ville bli precis som honom när jag blev äldre. Jag gjorde allt som han gjorde. Förutom att dansa då, det var bara jag som gjorde det. Min bror var lite mer för sport, bilar och där av kan jag det jag kan när det kommer till bilar”

  ”Det är förståeligt då antar jag. Det kanske är en grej som vi alla gör när vi är små. Men i alla fall nu kom vi lite ur spår” sa jag och Brianna nickade instämmande innan jag fortsatte att prata.

  ”Jag vet faktiskt inte hur många olika barnhem som vi flyttades runt ibland mellan. Det fanns inte särskilt många kvar att flytta mellan när jag nådde åldern 14. Alex var då 17 och skulle fylla 18. Han väntade bara på att fylla 18 så att han kunde ta mig och sticka ifrån allt det där. Vi hade aldrig riktigt passat in någonstans och jag antar att jag på sett och viss skulle kunna skylla på Alex. Alla var alltid rädda för honom och som sagt så var det aldrig någon som vill bli kompis med mig. Arbetarna började märka det här och började fundera fall det verkligen var så bra att Alex tog hand om mig. Dem började fundera på att sära på oss. Men innan dem hann göra något fyllde Alex 18 år och tog mig då därifrån. Han hade lärt känna Mike under dem gångerna som han var ute och Mike tog emot oss med öppna armar. Han var redan inblandad i allt det här och det var även Alex. Mike hade fått med honom i allt det här och trots att ingen utav dem ville få mig inblandad så blev det så. Jag ville ju som sagt bli precis som min bror så när han började studera bomber och allt det där så gjorde även jag det” sa jag och skrattade kort åt minnet när Alex kom på mig med att sitta och läsa en utav hans bomb böcker. Han hade fått ett utbrott på mig och skrikit åt mig att det inte var min sak att röra hans grejer.