Take A Risk With Me //Jason McCann (sv)

Kapitel 49

  "Kom igen, har du aldrig sett Star Wars förut? Brianna det är en av dem största och bästa filmerna genom tiderna"

  "Ja jag vet det, jag har sett små delar ur typ alla filmerna men jag fastnar bara inte för dem"

  "Jag måste säga Brianna, jag är lite sårad. Jag vet inte om jag kan fortsätta vara din kompis om du inte kan uppskatta världens bästa filmer" Dylan putade smått med underläppen för att spela sårad men hans ögon spelade inget annat än glädje och hur road han verkade vara för tillfället. Jag himlade smått med ögonen åt hur löjlig han var just nu och satte mig mer bekvämt i soffan jag just nu satt i. Det var en utav sofforna som stod i vardagsrummet nere på bottenvåningen, det var där vi hade våran största tv om man räknade bort bio rummet. Men för tillfället kändes vardagsrummet bättre, en bio känns mer intim och det är inget jag klarar av för tillfället. För trotts att Dylan och jag hänger nästintill varje dag är det en liten del utav mig som är rädd att släppa inom honom helt. Efter allt som hände med Jason var jag rädd att bli sårad igen.

  "Kom igen nu din drama queen, vi båda vet att" innan jag hann avsluta meningen var det någon som ringde på klockan. Jag kollade lite frågade bort mot dörren då jag inte förväntade mig några gäster eller att någon skulle komma över. Jag kollade tillbaka på Dylan som kollade frågandes på mig kort innan jag ställde mig upp för att sen började gå bort mot dörren. Jag stannade däremot vid dörren som ledde in till vardagsrummet och vände mig mot Dylan som fortfarande satt med blicken på mig.

  "Börja dra igång filmerna du så kommer jag strax, jag ska bara se vem det är som är här"

  Dylan nickade bara kort till svar innan han vände sig tillbaka till sina filmer och jag vände på klacken för att sen gå bort till dörren. Ringklockan hann ringa två gånger till innan jag hann komma fram till dörren och jag suckade högt till hur dåligt tålamod den här personen verkade ha. När jag sen öppnade dörren stod den sista personen jag trodde att jag skulle se på andra sidan tröskeln där. Robert stod där med ett seriöst uttryck på ansiktet och jag visste helt ärligt inte vart jag skulle ta mig till.

  "Hej Brianna" Robert var den första att bryta tystnaden men jag var fortfarande för förbluffad av synen av honom att det tog några sekunder för mig att få full kontroll över min kropp igen.

  "Robert vad gör du här?"

  "Jag vet att det här måste se konstigt ut och jag lovar dig att jag aldrig hade kommit till dig om det inte var absolut nödvändigt. Men det är Jason, han behöver din hjälp" jag visste inte vad jag skulle säga, även om jag hade vetat hade jag nog inte kunnat få fram orden. Jag borde ha kopplat att det var något med Jason så fort jag såg Robert men jag var bara så chockad att se honom här och höra Jasons namn högt att min hjärna inte funkade som den skulle för tillfället. "Brianna snälla du måste följa med mig, Jason håller på att bli slängd i fängelset för ett brott han inte har gjort" orden som lämnade Roberts läppar gick inte riktigt in i mitt huvud. Jag tror jag fortfarande var för chockad av att se honom här för att ens kunna ta in någon information ordentligt för stunden.

  "Jason är vadå?" mina ord var knappt hörbara även för mig men mitt hjärta satt uppe i halsgropen just nu vilket gjorde det svårt att både andas och prata. Jason var i trubbel, han riskerade att åka in i fängelse. Bara tanken att Jason skulle åka in var otänkbar, jag visste att han hellre skulle dö än bli satt bakom galler.