Take A Risk With Me //Jason McCann (sv)

Kapitel 6

BILD PÅ BRIANNA -------->

  Jag gick med snabba steg ner för trappan som lede ner till hallen där mamma stod och väntade på mig. Hon gav mig bara en kort blick innan hon började gå ut mot bilen som stod parkerad ute på uppfarten och jag följde snabbt efter henne. Vi sa inget till varandra under åkturen till min skola. Men jag hade inget emot det. Inte idag. Det gav mig tid att tänka, tänka igenom det som har hänt idag. Eller igår kväll också då det var så allt började. 

  Men det var den där nära kyssen tillfället som spelades om och om igen i mitt huvud. Jag vet inte om jag skulle vara lättad eller frustrerad att mamma avbröt oss. Jag var lättad för att jag var rädd vart det skulle leda till och att det skulle bli en pinsam tystnad. Vilket det blev ändå då men det hade förmodligen vart värre. Men om jag ska vara ärlig så tror jag nog att jag är mest frustrerad. Jag ville bara känna hans läppar mot mina, låta mina fingrar smeka hans solbrända  och vältränade kropp. Och känna hans händer smeka min kropp. Det hade känts så bra när hans händer var på mina lår. Det fick små stötar att gå igenom min kropp och när jag kände hans andetag mot min nacke så ryste jag av välbehag. Jason visste det, jag visste det men jag vägrar att erkänna det för honom. Jag ville inte ge honom det nöjet, han självförtroende var redan så stort så vi behöver ju inte förbättra det direkt.

  Nej nu måste jag sluta tänka på honom. Det är ju inte direkt så att det skulle kunna hände något i mellan oss. Jag är jag och han är, ja han är ju Jason McCann. Känd för att spränga ner halva staden med sina bomben, hamna i bråk och nästan hamnar i finkan. Notera "nästan" för det är aldrig någon som har tillräckligt med bevis för att sätta in honom.  Dem flesta vet att det är han då det inte är någon annan som kan höra dem sakerna han gör. I alla fall ingen här i staden, eller landet skulle jag nog gissa på. Men gissningar eller chansningar räcker inte i domstolen. Han är bra på det han gör, det kan ingen ta ifrån honom. 

  Och om ni undrar hur jag vet allt det här så är svaret enkelt. Min pappa har försökt att sätta inom honom i fängelset ett antal gånger. Egentligen borde jag inte ens veta hälften utav det jag vet. Det är hemlighets stämplat och pappa får egentligen inte berätta något för oss men förr i tiden så brukade jag och min bror hjälps pappa att lösa brott. Okej kanske inte lösa brott men han brukade fråga oss om saker när det kom till ungdomsbrottslingar. För pappa sa alltid att för att ta in ungdomar behövs ungdomar som kan tänka som dem. 

  Sen efter att min bror försvann så fortsatte min pappa att fråga mig om hjälp. Som till exempel vart man skulle åka och saker som det där.

   Men hans ögon, dem var så himla vackra. Jag förstod varför tjejer föll för honom. Snygg, sexig, het är inte ens i närheten av hur man ska beskriva honom. Han var 15 på en  skala från 1-10. Förstår ni då hur himla snygg han är? Okej kanske inte, men i alla fall.

  ”Brianna vi är framme” sa mamma efter ett tag och jag drogs ur mina tankar. Vilket jag vid det här laget tyckte var skönt då jag inte längre tänkte på Jason.

  ”Oh sorry mamma, jag försvann lite i mina egna tankar” sa jag och log ursäktande mot henne.

  ”Det är lugnt gumma. Men du får skynda dig in nu om du inte vill bli försenad till din lektion”