Take A Risk With Me //Jason McCann (sv)

Kapitel 56

  Vi hade inte sagt så mycket efter det, Jason hade kort förklarat vad som hade hänt sedan jag blivit kidnappad och hur han hittade mig. Mitt hjärta gick verkligen ut till honom när han berättade att det här var huset som Alex hade köpt till han och Amanda när dem var tillsammans. Det här var på riktigt hans mardröms hus och han var nu tvungen att sätta fötterna i det igen. Amanda var verkligen en hemsk människa, jag tror inte att det finns ett snällt ben i hennes kropp. Hon brydde sig säkert inte ens om sin egen familj.

  "Brianna jag måste få fråga dig en sak" sa Jason helt plötsligt och jag lät min blick glida från mitt knä upp till där Jason stod. Han såg ut att tveka något innan han fortsatte att prata "Har dem rört dig? Alltså har dem rört dig sexuellt på något sätt?"

  "Nej det har dem inte, eller alltså det har vart någon enstaka hand medan dem bytte mina kläder men för utom det och kyssen Amanda nyligen gav mig så har dem bara lagt händerna på mig för att skada mig"

  "Bra. Alltså inte bra att dem har skadat dig men bara tanken att dem har rört dig på det sättet får mitt blod att kocka, jag vill inte behöva tänka på det"

  "Det behöver du inte göra heller så sätt inte massa spöken i ditt huvud som inte behöver vara där" försökte jag lugna honom med men med tanke på oron och sorgen som var så tydlig på hans ansikte gjorde det ingen skillnad.

  "Men Jason jag vet inte hur mycket mer jag kommer kunna klara av" jag hatade att behöva erkänna det, hatade att jag var så svag. Men jag var öm i hela kroppen och vad jag än gjorde så skadade jag mig på ett eller annat sätt. Minsta rörelse gjorde ont just nu och jag visste helt ärligt inte hur mycket mer utav Amandas tortyr jag kunde ta. För en sak är säker, om jag tyckte att Amanda och hennes killar var hemska innan så var det inget i jämförelse med hur hon är nu. Hon riktigt njöt utav att tortera mig och Jason framför varandra, det var som att hon nästan drog näring utav det och levde av vår smärta.

  Hon hade för sig inte varit lika hårdhänt mot mig som mot Jason men han var nog lite mer van och tålig än jag var så Jason tog näst intill varje slag han fick utan att göra en min. Han fortsatte bara att stirra hatiskt på Amanda.

  "Brianna jag vet att det är svårt att hålla hoppet uppe just nu men jag lovar dig att jag kommer få ut dig härifrån. Jag kommer få ut dig härifrån om det så nu är det sista jag gör"

  "Och sen då? Ska jag bara lämna det här stället och låtsas som att inget av det här har hänt?"

  "Ja det är precis vad du ska göra. Lämna det här huset och allt som kommer med den här livsstilen bakom dig. Trish nämnde att du bestämt dig för att börja plugga i New York, så åk dit och börja om på nytt. Starta ett helt nytt liv och glöm bort mig och allt som har hänt"

  "Tror du verkligen att jag skulle kunna glömma dig? Att jag bara skulle kunna åka härifrån och låtsas som att ingenting har hänt? Förstår du verkligen inte mina känslor för dig" irritationen var tydlig i min röst när jag pratade men Jason hann inte svara mig innan dörren intill rummet öppnades och Amanda kom in. Hon hade nu bytt om från hennes tjocktröja hon hade på sig tidigare till ett linne som satt som klistrad till hennes kropp. Håret hade hon nu också dragit upp i en tofs istället för att låta det falla fritt längst hennes ansikte. Jag vet inte men av någon anledning så skrämde det mig mer än det borde. Men allt Amanda gjorde just nu skrämde mig för hon visade verkligen inga tecken på att lugna ner sig eller släppa oss. Hon verkade älska att plåga oss båda och turades om att slå både mig och Jason. Hon var som sagt inte alls lika hårdhänt mot mig som mot Jason men det är nog för att hon visste att Jason klarade mer än mig. Jag tror däremot att Jason föredrog när Amanda skadade honom för han sa då inte ett ljud. Han höll däremot inte tyst när Amanda plågade mig utan bad henne att ta honom istället.