Chapter Eleven

708 12 0
                                    

Chapter Eleven

First Time

"You were absent last Friday?"

Bumaling ako kay Adam. Tumango ako. "Uh, yes. Umuwi ako sa amin."

"Oh. Is everything all right?" He asked me. Concern was visible on his eyes.

Nanatili ang tingin ko sa kaniya. Pagkatapos ay tumango lang ako. And fortunately our Prof has already arrived, too. So I don't really have to talk about my family to Adam further...

Last week I went home after I was called. I was asked and I explained myself about the mission... And then my family let me come back here in Masbate after that.

My answer was enough... But I know that it will be just for a while. Hindi palagi na tatanggapin na lang nina Mama ang rason ko kung bakit hindi ko pa rin nagagawa ang misyon ko hanggang ngayon...

"Are you okay?" Adam asked me. Napansin kasi siguro niya na napapatingin ako sa paligid namin.

Tumango ako sa kaniya at pagkatapos ay ngumiti na lang din para hindi na siya mag-alala at hindi na niya isipin pa ang kinikilos ko.

Nagpatuloy kami ni Adam sa paglalakad. Wala na akong stock sa dorm kaya sinamahan ako ni Adam na mamili at mag-grocery.

And for days now I've been feeling like I was being followed. Like someone is really following me and Adam. Parang may nakatingin at nakamasid sa ginagawa ko...

I've been scared many times... When my parents died and I was left alone. When I was brought to the orphanage. And then with what happened years ago with Cara Villanueva...

But I was never scared like I am now...

I can feel my anxiety. My mind wouldn't work 100%. I always worry...

Especially for Adam's safety...

And what if he finds out about my true identity? That the Aeva Soriano he knew here in Masbate was a fake. And my real name is Aeva Analia Zachmann... And I'm just here to kill him.

But more than that... I'm just worried about him...

I don't know when I started to think about Adam Mikolos Rozovsky this way...

And I thought that I have lost my mind...

"Is this all?"

Parang napukaw ako at nabalik sa kasalukuyan nang marinig ko si Adam na magsalita. Napatingin din ako sa tinutukoy niya na mga pinamili namin na ngayon ay nasa cart na. And I remember that we were still inside the grocery... Ang dami-dami kong iniisip na hindi na halos mag-function nang maayos ang utak ko.

Marahan lang akong tumango.

"Okay. Let's bring our cart to the counter now and pay." He said.

Sumunod lang ako kay Adam. Habang iniisip ko pa rin na sinusundan kaming dalawa.

And then I asked him that we head home straight after. Tumango naman siya. "Yes, ihahatid na muna kita sa dorm mo and uuwi na rin ako sa bahay after." he said.

Nanatili akong nakatingin sa kaniya. And then I realized that he will go home alone pagkatapos niya akong ihatid sa dorm.

My anxiety felt like it doubled. I can't let him go home alone...

Pero nang hinatid na niya ako sa harap ng dorm ay bumaba rin ako sa sasakyan niya. He helped me with my grocery na pinagtalunan pa namin kanina dahil sa pagkakaligalig ko ay siya pa ang nagbayad.

"Thank you..."

Adam smiled at me. "You're welcome. See you tomorrow."

Tumango ako. Magkikita pa kami bukas sa klase... "See you tomorrow... Please take care on your way home..."

The Rozovsky Heirs 10: Adam Mikolos Rozovsky Tahanan ng mga kuwento. Tumuklas ngayon