Stuck In His Cellar o.m

4

Vanessa's perspektiv

"Släpp ut mig!"
"Jag är hungrig!"
"Hallå?!" sa jag gång på gång och stod o bankade på dörren.
Jag har inte ätit på flera dagar, jag har skrapsår på kroppen och är smutsig. Jag har sån huvudvärk.
"Asså vem fan är du?! Släpp ut mig! Du kommer inte undan med det här!"
"Polisen kommer hitta mig och du kommer åka fast!" Jag stod bara och ropade ut en massa skit i hopp om att han skulle öppna men det var knäpptyst. Är han ens hemma?

Oscar's perspektiv

Jag låste upp dörren och gick in i huset. Hon stod och skrek o ljudet från dörren som hon bankade på ekade igenom hela huset. Ilskan kokade inom mig och snabbt styrde jag mina steg mot dörren.
"Vad är ditt problem?!" Skrek jag och slog upp dörren. Hon flög bakåt precis som förut och ett svagt skrik fick hon fram.
"Vem är du och vad vill du mig?" Frågade hon, hon försökte hålla sig lugn. Jag stängde dörren och gick ner.
"Oscar, men du kan kalla mig Ogge" flinade jag
"Okej, Oscar, Ogge. Vad du nu heter, släpp mig. Jag känner inte dig och du känner inte mig. Jag har inte gjort dig något, du har ingenting med mig och göra. Du är helt sjuk i huvudet, du behöver hjälp. Släpp mig och du slipper polisen" sa hon och jag kunde inte låta bli att skratta åt hur töntig hon lät.
"Jag håller kvar dig så länge jag vill. Minns du vad jag sa en gång? Väsnas du en gång till så straffar jag dig." Sa jag och drog mina händer över hennes kropp. Tårarna rann ner för hennes kinder och hon skakade.

Jag tog fram en träbit med vassa kanter. Träbiten drog jag ner från brösten till hennes navel. Små skrapsår lämnades efter biten.
"Nästa gång så är det kanske kniv, vill du det?" Frågade jag och stirrade in i hennes ögon.
"N-nej.." Stammade hon fram och jag släppte henne. "Precis, sköt dig då." Röt jag och lämnade källaren med snabba rörelser.

Jag är inte dum, jag vill bara ha kärlek. Okej?