Stuck In His Cellar o.m

37

Vanessa's perspektiv

Hela kvällen så har jag bara legat och tittat på filmer med små bebisar i. Jag älskar barn, men att jag skulle bli gravid nu det trodde jag aldrig. Jag är fortfarande ledsen för det är ett sånt stort steg i livet och jag har ett stort stort beslut liggandes på mig som jag måste ta. Behålla eller inte. Vissa säger "att göra abort är som att döda sitt eget barn" ni hör hur illa det låter. Men nej, man dödar inte sitt barn.

När min mamma var runt 16 så blev hon gravid, med mig. Och hon klarade det. Hon har varit världens bästa och seriösa mamma. Jag har både mammas och pappas stöd i det här för att dem har gått igenom samma sak. Dem sa att om jag behåller så kommer jag att klara det galant. Men jag är livrädd. För jag vet inte hur Ogge ska reagera. Tänk om han blir jättearg och gör något dumt? Han kan vara underbar och göra mig så pirrig i magen. Men han kan även vara sjukt läskig och göra mig livrädd. Nu bär jag på hans barn.

Efter ett tag så tog jag upp min mobil. Oscar har ringt och skickat meddelanden hela dagen.

Vanessa 00:32
Jag saknar dig Oscar. Det här är jättejobbigt. Det var svårare att vara utan dig än jag trodde..<3

Oscar 00:50
Varför har du inte svarat mig? Jag har försökt nå dig. Jag har varit jätteorolig

Vanessa 00:50
Jag har varit ledsen på dig. Precis lika mycket som du har varit ledsen på mig

Oscar 00:51
Godnatt

Vanessa 00:51
Snälla kom hem

Oscar 00:52
Låt mig vara en stund. Godnatt

Vanessa 00:52
Nej, Oscar. Du förstår inte
Inte levererat

Jag brast ut i gråt igen. Tårarna forsade ner för mina kinder. Jag behöver honom mer än allt. Och nej, jag kan bara inte berätta för honom. Man berättar inte sånt över telefon.
Jag vill ha en kram, snälla