Stuck In His Cellar o.m

16

Förlåt för att det inte kom ett kapitel igår. Jag var jättetrött och pluggade hela dagen. Men här har ni ett kapitel :)

Vanessa's perspektiv

"Första året avklarat Vanessa" sa pappa och log. Jag log lite och tittade ut för bilfönstret. Jag blundade och tänkte tillbaka till min och Ogges kyss. Den kyssen spelades upp om och om igen i mina tankar och jag började le av det. "Är du glad?" Frågade mamma och tittade bak på mig. "Ja" svarade jag och hon log. "Inte för att jag har klarat första året" sa jag och hon tittade nyfiket på mig "För att jag har fått bra betyg" ljög jag och hon log ännu mer. Berättar jag om Ogge så blir det utegångsförbud och allt. Inte för att straffa mig, utan för att skydda mig.

Jag tog en tugga av tårtan som mamma hade ställt sig och bakat. Men just nu så existerar inte ens tårtan. Ingenting. Förutom Oscar. När man är nykär, den känslan. Det pirrar i hela kroppen, tankarna om personen cirkulerar runt i huvudet och det går inte att tänka på något annat. Men det sårar verkligen att man inte vet när man träffas igen. Han bor i Stockholm också, great.

"Tack för tårtan" log jag och tog undan min tallrik. Jag gick upp till mitt rum och stängde dörren. Jag gick fram till min spegel och drog av mig klänningen, satte upp mitt hår och bytte om till myskläder. Sen slängde jag mig ner på sängen och la händerna för ansiktet. En låg suck lämnade min mun