Stuck In His Cellar o.m

40

Oscar's perspektiv

Vi gick ner till hennes föräldrar dagen efter. Frukosten stod framdukad och vi alla satt oss vid bordet. Man tog det man ville ha och började äta. Vanessa tog min hand under bordet och jag tittade på henne. Hon gav mig en liten nick om att vi skulle berätta, berätta om barnet.

"Mamma" sa hon och tittade på sin mamma och sen sin pappa. Dem lyfte blicken och riktade den mot oss. "Vi har pratat lite, jag och Oscar" sa hon och hennes pappa gav Vanessa en blick om att hon skulle fortsätta. Hon tittade på mig och jag tog ett djupt andetag. "Ja, alltså vi har bestämt oss för att behålla. För vi klarar det tillsammans och med ert stöd" sa jag och dem tittade på varandra. "För vi skulle verkligen klara det, ni klarade det. Klarar ni det så klarar vi det, eller hur?" Sa hon och hennes pappa tog ett djupt andetag. "Ni kanske ska tänka igenom ert beslut lite noggrannare, för det är ett liv vi pratar om. Ni måste verkligen veta att ni klarar av detta, det kanske är lätt nu men sen" sa han och Vanessa tittade seriöst på dem. "Men vi har tänkt igenom det här, vi vill det här och vi klarar det här. Lita på mig, lita på Ogge, lita på oss. Snälla" sa hon och hennes mamma nickade. "Ert beslut och vi kommer stötta er" sa hon och Vanessa log. Jag log och mötte Vanessas ögon. Hon log stort och kysste mig. "Usch" sa hennes lillebror och Vanessa tittade på honom. "du är usch" svarade hon och han himlade med ögonen. Hon log igen och vi fortsätta äta vår frukost.

Vi gick upp till hennes rum igen och jag stängde dörren. "Vi klarar det, vi löser det här" sa hon och gick fram till mig. "Det klart vi klarar det. Det blir bra det här" sa jag och log. Hon log mot mig och vi möttes i en kyss.

F/ö
Sista kapitlet! Tack för ni som har läst den här och hoppas att ni fortsätter att läsa uppföljaren! Fortsättningen på berättelsen ligger uppe NU! Så glöm inte att kolla in den om ni vill veta vad som händer framöver!❤️