Stuck In His Cellar o.m

30

Vanessa's perspektiv

"Hur ser din framtid ut?" Frågade jag och tittade upp på honom. "En framtid med dig, jag ser ett bröllop, barn. Om jag har tur" sa han och jag log. "Själv då?"
"Jag hoppas att det är du som jag gifter mig med och skaffar barn med" svarade jag och han log. "Men du, jag är inte så speciellt redo för barn nu. Kan vi vänta några år?" Frågade han och jag skrattade lite. "Oroa dig inte, det blir inge barn här" sa jag och han log igen.

"Vanessa!" Ropade Ogge. "Ja?" Frågade jag och fortsatte vika tvätten. Något Ogge är extremt dålig på är att tvätta sina kläder och sen ta hand om det. "Kom" sa han
"Varför? Du får komma hit" sa jag och fortsatte att vika tvätten. "Nej, kom" sa han och jag suckade lite. Jag la ner hans tröja i byrån och gick till vardagsrummet. Han satt i soffan och pillade på sina naglar. Jag blundade kort och märkte direkt att något var fel, jag gick fram och satte mig i soffan. "Är det något som har hänt?" Frågade jag och tog hans hand. Några tårar lämnade hans ögon, snabbt torkade jag bort dem och la mina händer på hans kinder. "Oscar vännen, vad är det som har hänt?" Frågade jag och han tog ett djupt andetag. "Omar ringde, vi ska åka på turné" sa han och jag sprack upp i ett leende. "Men det är ju jättekul?" Sa jag och pussade honom. "Men vi åker redan ikväll.." Sa han tyst och jag tog ett djupt andetag. Jag kramade om honom och pillade med hans hår. "Hur länge blir du borta?" Frågade jag och han blundade hårt. "Två månader, om vi inte blir klara tidigare" sa han och jag försökte hålla tårarna tillbaka. "Det är okej Oscar"

"Åk, du måste få ha kul du med. Vi klarar det här, vi får höras varje dag på telefon, Facetime? Allt" sa jag och försökte lugna honom. Han grät mot mig. "Älskade du" sa jag och torkade bort hans tårar igen. "Det blir bra" sa jag och han nickade svagt. Jag kysste honom några gånger och kramade om honom igen.