9

653 30 1
                                    

Vanessa's perspektiv

Han kastade ner mig på det hårda betonggolvet igen och drog av mig mina kläder. Hårda slag mot magen och huvudet lämnade han efter sig innan han lämnade källaren.
Jag orkar inte mer
Jag kan inte kämpa mer
Jag är för svag
Men jag kan inte svika min familj, mina vänner.
"Släpp ut mig!" Skrek jag samtidigt som jag grät så mycket att jag knappt fick luft.
Jag blundade hårt och höll andan. Jag fortsatte, luften höll på att ta slut. Jag fortsatte, jag kan inte. Jag satt mig upp snabbt och tog djupa andetag.

Oscar's perspektiv

Felix skickade ett sms.

Felix 15:57
Har du kört hem henne?

Oscar 15:59
Nej. Jag var snäll mot henne, tänkte att jag kunde ha kvar henne ett tag till.

Felix 16:00
Är du helt dum i huvudet Oscar? Släpp henne, hon är för fan en människa. Man låser inte in folk sådär

Oscar 16:00
Men bry dig inte.

Sen la jag ner mobilen. Jag vet att jag har varit dum mot henne, jag vet att jag är det. Jag skäms, eller bara lite.
Kvällen kom och jag la mig i sängen för att sova. Hon ligger där nere på ett kallt golv och fryser. Hon gråter och skriker efter hjälp. Jag kan inte göra såhär, har inte hon något täcke så har inte jag det. Så jag sparkade av mig täcket. Ångesten försvann inte
Jag tog bort kudden, ångesten försvann inte.
Jag försökte känna smärtan och rädslan hon har, men det gick inte.

Jag ställde mig upp snabbt och sprang ner. Snabbt så låste jag upp dörren och sprang ner
"Kom, förlåt. Förlåt mig. Kom" sa jag och bar upp henne försiktigt. Hon försökte komma loss, hon skrek och grät. Hon slog på mig
"Det är okej, jag vet att det är tufft och att jag är dum" sa jag och gick upp ur källaren. Jag gick in i gästrummet och la ner henne på sängen.
"Här får du sova" sa jag lugnt och torkade bort hennes tårar. Sedan bäddade jag ner henne
Hon tittade bara på mig "jag vet att jag blev helt annorlunda. Jag kan inte rå för det" sa jag.

"Varför gör du såhär mot mig?.. Jag känner inte ens dig?.. Du känner inte mig?.." Sa hon och drog upp täcket ända till hakan.
"För att.." Hon tittade på mig med en blick som skulle betyda att hon lyssnar.
"För att jag är förälskad i dig. Jag känner dig inte, men det är jag. Jag är förälskad i dig" sa jag och hon skakade på huvudet o vände sig om så att hon låg med ryggen emot mig. "Godnatt.." Sa jag och tittade ner sen lämnade jag rummet o gick in i mitt sovrum för att sova. Det blev inte nå sova, jag låg bara och tänkte. På henne.

Stuck In His Cellar o.mحيث تعيش القصص. اكتشف الآن