Vanessa's perspektiv
Det hade gått en vecka sen jag åkte från Ogge. Han har försökt ringa, skickat sms. Jag har bara ignorerat. Anledningen till det är för att jag måste få tid till att smälta det här. allt går för fort. Tror att Felix och deras kompis Oscar har försökt ringa mig. Allt jag har gjort är att ligga i sängen under täcket och försökt tänka, det här är verkligen jobbigt och det tar på krafterna.
Oscar 13:40
Snälla Vanessa, svara mig
Oscar 13:43
Har jag gjort något fel?
Oscar 13:50
Jag älskar dig, snälla svara
Oscar 13:55
Jag kommer ta mig till Uppsala om du inte svarar, bara så du vet.
Jag läste allt på displayen, det sista fick mig att gå in på mobilen och läste.
Vanessa 14:00
Du kan inte komma hit Oscar
Oscar 14:00
Varför inte?
Vanessa 14:03
För att mina föräldrar, ja du vet.
Oscar 14:03
Jag ska inte komma längre, för du svarade
Vanessa 14:04
Du är töntig
Oscar 14:04
För att jag är kär? Okej vi säger så
Vanessa 14:05
Låt mig vara
Oscar 14:06
Hur länge?
Oscar 14:10
Vanessa?
Sen slutade jag att svara. Det är dumt av mig att göra såhär, jag vet. Men jag måste få tänka också, tänka på mig själv
YOU ARE READING
Stuck In His Cellar o.m
FanfictionAvslutad 2016 Jag har inte gjort något. Jag känner dig inte, jag vet bara att du plockade upp mig från gatan o slängde mig in i bilen för att sen slänga mig rakt ner på det hårda betong golvet i din källare. Där jag ska få tillbringa en stor del av...
