Stuck In His Cellar o.m

34

Vanessa's perspektiv

Jag tittade in i badrumsspegeln hela tiden. Jag vågar inte titta på testet, jag vågar inte titta.

"Har du tagit testet?" Frågade Thea från andra sidan av dörren. Jag vände blicken mot dörren och nickade, även fast hon inte ser mig. Jag tittade in i spegeln igen och sneglade ner på testet men tittade snabbt in i spegeln igen. Jag satte handen för munnen och tog ett djupt andetag. Jag tog upp testet och tittade. "Pregnant" ett lågt skratt lämnade min mun innan jag sprang ut ur badrummet och hämtade in dem andra testen. Jag låste in mig i badrummet och la ena testet åt sidan.

Jag tog det andra testet och väntade en stund. Mitt hjärta slog snabbare och pulsen blev högre av väntan. Jag tog upp testet och tittade. "Pregnant"
"Nej, sluta" sa jag och la det åt sidan. Jag tog tredje testet och väntade en stund. Jag blundade hårt och tog ett djupt andetag. Sist jag kände mitt hjärta slå såhär var när jag var i källaren. Det är så hemskt det här.
Jag tog upp testet och tittade ännu en gång. "Pregnant"
"Snälla, sluta nu" bad jag och tog flera djupa andetag. Jag tog upp det sista testet jag hade och stirrade på det. "Svara ärligt nu" sa jag och tog testet.

Den här gången väntade jag en halvtimme. Thea bankade på dörren, mamma bankade, pappa bankade. Det känns som att mitt huvud kommer sprängas, jag skakar.

Jag tittade på testet och kastade in det i väggen. "nej" "nej" "nej" sa jag och bara stirrade in i väggen. "Det är ett skämt" sa jag och vände mig mot badrumsspegeln. Jag la mina händer på handfatet och blundade hårt. Jag tog djupa andetag. Tårarna började rinna. Är det okej att försvinna nu?

"Snälla Nessa, öppna dörren" bad mamma och ryckte i handtaget. Tårarna rann och jag satt på golvet. Försökte få luft med jämna mellanrum.
Dörren slogs upp och Thea o mamma gick fram till mig. Dem hjälpte mig upp och gick ut ur badrummet. Vi satte oss ner på sängen och jag hade dem på varsin sida om mig. "Hur kan han göra så mot mig?!" Skrek jag och mamma strök mig över håret. "Det är inte hans fel Vanessa, du måste prata med honom" sa mamma och jag skakade snabbt på huvudet och tog bort deras armar från mig.

"Han kommer slå ihjäl mig" sa jag och ställde mig upp. "Det tror jag inte" sa Thea och jag gick runt i rummet. "Han kommer kasta ner mig i källaren. Han vill inte ha barn" sa jag utan att andas. Tårarna tog över. "Han kommer förstå, du måste prata med honom. Han kommer att märka, du kan inte bara ta avstånd från honom nu. Det är hans barn" sa Thea igen och jag suckade irriterat. "Ni fattar inte!" Skrek jag och dem tittade på varandra. "Vännen, jag förstår att du är upprörd. Vi låter dig vara ifred så pratar vi sen" sa mamma och dem gick ut ur rummet. Jag smällde igen dörren och la mig ner på golvet. Jag skrek, grät, skrek, grät. Hur i helvete kan det här hända? Vad har jag gjort? Allt är ett helvete just nu. Allt.