Stuck In His Cellar o.m

7

Vanessa's perspektiv

Jag kastade iväg brickan och ställde mig upp.
"Du bestämmer inte över mig! Släpp ut mig härifrån, nu!" Skrek jag och stirrade på honom.
"Jo, så länge du bor här så bestämmer jag över dig" svarade han och drog ner mig
"Jag bor inte här. Det är DU som håller kvar mig här. Du har kidnappat mig Oscar"
"Ta det lugnt. Hör du hur töntig du låter?" Sa han och ilskan bubblade inom mig. Jag slog till honom och ångrade precis allt direkt. Nu har jag förstört allt
"När man försöker vara åtminstone lite snäll mot dig så håller du på som om du var tre år?" Han ställde sig upp och gick upp för trappan.
"Jag? Tre år? Är det någon här som är tre år och dum i hela huvudet så är det du.".
Han försvann ut ur källaren och stängde dörren, låste.

Jag tittade runt i rummet och suckade. Det är mörkt, jag ser ingenting. Jag började leta runt efter brickan med mina händer. När jag hittade brickan så låg allt bredvid, mackan var säkert smutsig men jag var så hungrig, så jag tryckte i mig mackan. Det fanns lite te kvar i koppen som jag snabbt drack upp, chokladen låg där. Helt orörd och hel. Drömmen, åh äntligen. Jag började äta lite smått på den och la mig ner på madrassen. Jag har nog aldrig varit så glad över choklad eller mat förut.

Tröjan som jag fick satte jag på mig, likaså byxorna. Jag fluffade till kudden och la mig ner på den, filten drog jag över mig. "Förlåt Oscar!" Ropade jag. Gjorde jag verkligen det? Asså inte förlåt för att jag var otrevlig utan för att jag var så otacksam. Efter en stund med en hjärna som aldrig slutar tänka så somnade jag lugnt och varmt med min underbara choklad.

Oscar's perspektiv

Torsdag

Jag började fixa frukost till henne. Jag ska försöka få henne att tycka om mig trots all röra jag har ställt till med. Jag tände ett litet ljus och ställde det på brickan tillsammans med en kopp te, macka och jordgubbar. Medan hon sov så hade jag fixat en lampa där nere.

"Den 17 åriga tjejen som försvann förra veckan är ännu än inte hittad. Polisen har inte hittat någon misstänkt men tror att något brott ligger bakom händelsen. Polisen går nu ut med bild och namn på flickan. Vanessa Lövf, blåa ögon, långt blont hår och 164 cm, normalt smal. Kläderna hon hade på sig vid försvinnandet var ett par ljusblåa jeans och en vit tröja med en rosa jacka över. Har ni sett flickan så hör av er till polisen" och så fortsatte hon babbla på om Vanessa. Jag är så rädd, tänk om någon hittar henne? Då åker jag dit, direkt. Allt jag vill är att få kärlek. Hon är så vacker.

Jag gick ner till henne och ställde brickan bredvid madrassen. "Vanessa?" Sa jag tyst och försiktigt. "Vanessa" upprepade jag lite högre och skakade lite på henne. Hon mumlade.
"Vad gör du?!" Skrek hon och satte sig upp snabbt.
"Nej, förlåt. Jag menade inte att skrämma dig" sa jag och satte mig ner.
Hon tog ett djupt andetag och la filten runt sig, sedan tog hon en tugga av mackan. Tillslut så bara tryckte hon in den i munnen. Hon är verkligen utsvulten
"Vad stirrar du på?" Frågade hon och jag avbröts mitt i mitt tänkande. "Nej alltså, du är väldigt vacker"
"Men skärp dig. Försök inte" sa hon och började äta upp jordgubbarna.
"Kan du snälla gå?" Frågade hon försiktigt och jag nickade. Långsamt så gick jag upp för trappan
"Tack, för frukosten" sa hon och jag lyckades få fram ett litet leende.

Jag gick ut och lät dörren stå öppen. Jag hoppas att jag inte tappar kontrollen igen o skadar henne