Vanessa's perspektiv
Ogge hade ringt flera gånger. Han ringde igen och jag svarade.
"Vanessa, vad är det som händer?" Frågade han och jag tittade ut. "Inget" svarade jag kort och han suckade. "Ljug inte för mig" sa han och jag blundade. "Jag ljuger inte" svarade jag och en till suck lämnade hans mun. "Snälla" sa han och jag tog ett djupt andetag. "Jag kan inte berätta över telefon" sa jag och jag hörde hur han snyfta till. "Men det är två månader tills jag kommer hem.." Sa han tyst och jag mumlade. "Jag behöver dig Oscar.." Sa jag och la mig ner i soffan. "Varför kan du inte berätta bara?" Frågade han och jag suckade. "Du förstår inte. Jag är rädd" sa jag och han la på.
Jag tog försiktigt bort mobilen från mitt öra och tittade på skärmen. Jag blundade hårt och brast ut i gråt. Tårarna rann, ingen var hemma. Jag var ensam och liten. Gravid.
Försiktigt så skickade jag ett sms till Felix.
Vanessa 13:45
Felix, jag behöver prata med någon..
Felix 14:00
Vad har hänt? Ogge är jätteledsen
Vanessa 14:02
Lovar du att inte säga till honom?..
Felix 14:02
Alltid. Såklart jag lovar
Vanessa 14:03
Jag är gravid
Felix 14:05
Du är vadå? Du måste berätta för honom Vanessa
Vanessa 14:05
Jag ska. När ni kommer hem igen
Felix 14:05
Åherregud
YOU ARE READING
Stuck In His Cellar o.m
FanfictionAvslutad 2016 Jag har inte gjort något. Jag känner dig inte, jag vet bara att du plockade upp mig från gatan o slängde mig in i bilen för att sen slänga mig rakt ner på det hårda betong golvet i din källare. Där jag ska få tillbringa en stor del av...
