Stuck In His Cellar o.m

17

Vanessa's perspektiv

"Oscar.." "Oscar Mo.." Mumlade jag tyst för mig själv samtidigt som jag letade efter hans nummer. Jag hade fått en ny mobil för nån dag sen så att jag har såklart inte kvar hans nummer. På Eniro, inga träffar. Hitta.se, inga träffar. Och så fortsatt det, han fanns ingenstans. En hög suck lämnade min mun och jag satte mina händer för ansiktet. "Varför? Varför har jag sån otur?"

Jag tog upp min mobil och gick in på Instagram. Jag sökte upp hans namn och skickade ett dm.

@Vanessan 16:45
Tjoo, ny mobil. Kan du skicka ditt nummer igen? :/

Jag gick in på Twitter och började följa honom. "Snälla, följ tillbaka så jag kan nå dig. Snälla" bad jag och blundade.

"Vanessa, Simon är här!" Ropade mamma ner från hallen och ytterligare en hög suck lämnade min mun. Simon är en av dem jag absolut inte vill träffa just nu, han är jobbig, klängig och desperat. Han är kär i mig och har försökt i två år snart för att få mig. Och nu, jag är irriterad och ledsen, så kommer han.
"Hej" sa han och gick in i mitt rum. "Hej" mumlade jag och lyckades få fram ett leende. Han log och satte sig i sängen. Jag fortsatte att googla efter Ogges nummer, jag skiter totalt i om Simon är här. "Alltså, jag har ont i huvudet och är jättetrött. Skulle uppskatta om jag kunde få vara ifred lite" sa jag försiktigt och han log. "Jag kan vara tyst" sa han och jag tittade ut. "Ja, det kan du.." Mumlade jag igen och han log.

Min mobil plingade till. Jag tog upp den och läste vad det stod på displayen.
Olly Molander följde dig tillbaka.

Jag sprack upp i ett leende och gick in på mobilen. Han hade redan svarat mig på Instagram och skickat ett sms till mig.

Oscar 17:08
Nu har du mitt nummer :)