Livet är bara kaos...

Kapitel 4

30 augusti 2016
Jag vaknade på morgonen med en klump i magen. Hur skulle jag klara dagen själv i skolan? Utan Marcus men även utan Martinus.
Jag gick upp och drog på mig ett par svarta  jeans, sen letade jag på en ljusgrå stickad tröja och drog över huvudet.
Jag lockade mitt hår litegrann innan jag satte mig vid sminkbordet och sminkade mig lite.

Jag lämnade huset med tunga steg mot skolgården.

Jag låste igen skåpet och gick mot salen när vi skulle ha lektionen. Jag satte mig vid bänken längst bak i klassrummet. Helt själv. Jag var först in i klassrummet.
Sen kom alla andra in och ljudnivån höjdes direkt.
Jag stoppade i hörlurarna och hela dagen gick rätt fort.
Jag var med en tjej i klassen som heter Klara, hon är en av de där tjejerna som kolla på mig igår vid lunchbordet. Men hon var riktigt snäll, så mycket som jag lärt känna henne.
På sista rasten var även en tjej som heter Tindra med, hon var också riktigt snäll. Båda gick i min klass.

Jag kom hem och de var så lång tråkigt att veta att Marcus och Martinus inte var hemma. Och Eric tjata bara på mig för han kunde inte vara med Emma heller.
Jag satt på mitt rum hela eftermiddagen och prata med Frida istället. Även direkt efter vi ätit på kvällen också.
"Nej jag gillar Marcus mer. Men Martinus är också bra" gav jag som svar när Frida sa att Martinus var bäst i världen.
"Elakt, han är också bra. De lät inte så liksom bra, om jag får säga de" sa Frida och skrattade.
"Nej men jag gillar Marcus väldigt mycket faktiskt. Alltså kanske inte kär. Men han är, jag gillar han" sa jag med ett lätt leende på läpparna under hela tiden när Marcus var i tankarna.
"Alla älskar Martin och Marinus" sa Frida och jag kunde inte låta bli att skratta. Så sa hon bara för att jag sa så innan jag visste vilka de var.
"Tänk att för typ mindre än en vecka sedan visste du inte ens vilka de var. Och du hata seriöst de för att jag tjata om de hela tiden" sa Frida och log stor.
"Vet, men du tjatade om några du inte kände. Som du bara visste sjunger" sa jag och himlade med ögonen.

Mitt hjärta slog några extra slag när de plinga i telefon och på skärmen stod de Marcus.

Marcus:
19:32
Hej, är de Vendelas nummer?

Jag:
19:33
Jaa, är de Marcus Gunnarsen eller?

Marcus:
19:33
Självklaaart, har du de bra hemma i Trofors?

Jag:
19:34
Ja de funkar

Marcus:
19:34
Vilka var du med i skolan då? Inte ensam va?

Jag:
19:35
Eh Klara och Tindra.

Marcus:
19:37
Sa ju att du inte skulle bli ensam. Alltså jag har sån panik, ska ha konsert om 20 minuter😬

Jag:
19:40
De kommer gå bra, ni är ju alltid grymma. Klart du klarar de

Marcus:
19:42
Måste gå, tack fina du. Saknar dig jätte mycket. Ses på torsdag😘

Jag:
19:43
Saknar dig med, mycket. Ses på torsdag, men hörs senare idag😘

Marcus:
19:44
Klart vi göra😘

Jag fortsatte prata med Frida en långstund till. Även Marcus senare på kvällen.

31 augusti 2016
Jag reste mig upp ur sängen och drog på mig en vit T-shirt och ett par svarta jeans och hängde på mig mitt guldhalsband som jag fått av Frida. Jag lockade håret lite och sminkade mig litegrann innan jag gick ner för trappan. Jag var hemma ensam så jag tog bara ett glas juice till frukost. De var ingen som såg de.
Jag tog på mig en klocka i guld och sen borsta jag tänderna och tog på mig en längre svart kappa. Och ett par vita skor.
Jag hittade ett par solbrillor i hallen så jag satte de uppe på mitt huvud och kolla mig i spegeln.

Efter andra lektionen så hade vi lunch, köttbullar och pasta. Mums. Idag skulle jag kunna äta allt, käkade ju ingen frukost heller.
"Vill du göra något efter skolan Vendela? Med oss" frågade Tindra och log medan hon gnagde lätt på sin köttbulle.
"Kanske jag kan... De kan jag nog" ändrade jag mitt svar till efter någon millisekund.
"Bra, vi tänkte typ dra hem till mig" sa Klara och log.

Dagen fortsatte som en vanlig onsdag, med lektioner.
Den här veckan har gått så jäkla långsamt. Ändå är de bara onsdag och de känns som om de gått flera veckor.

---
Måste komma på lite mer idéer. Snart kommer Marcus och Martinus in mer i bilden iallafall;))