Livet är bara kaos...

Kapitel 18

10 november 2016
Jag vaknade upp på morgonen, min födelsedag. Jag skulle kunna skita i allt, de viktiga idag är att jag får träffa Marcus igen. Men bara för idag. Några timmar och då, då är båda familjerna med. Så om vi skulle försvinna 20 minuter upp på rummet skulle någon direkt komma och störa. Nej vi ska fika där nere allihopa.

Ja, må hon leva!
Ja, må hon leva!
Ja, må hon leva uti hundrade år!...

Sjung mamma, pappa och Eric när de kom upp i mitt rum. Med sig på en bricka hade de två presenter ett större och ett mindre. Och en bit tårta med ett ljus på.

"Blås!" Skrek Eric, när mamma ställt ner brickan på sängen.
Jag blåste och ljuset slockna.
"Här gumman öppna" sa mamma och jag började riva i presentpappret.
De här trodde jag aldrig en iPhone 6s och en MacBook rosé guld.
Jag krama om både mamma och pappa. Och tackade de så sjukt mycket för presenterna.

Jag gick ner lite efter familjen, jag satte mig vid frukostbordet och fick pannkakor till frukost. Pappa starta upp både mobilen och datorn. Så jag kunde ta nya mobilen till skolan.

Jag sprang ut på gatan 20 i 8 när jag kollade ut genom fönstret och såg att Marcus och Martinus stod där och vänta.
Jag hoppade ner för den hala trappan och sprang mot dem.
Jag kasta mig runt Marcus och han slängde runt mig och krama sen bara om mig.
"Äntligeeen" utbrast jag av lycka.
Jag tryckte mina läppar hårt mot hans och han bett på min underläpp, och de var de bästa som hänt mig på länge. Att få Marcus igen.
"Vendelaaa" sa Marcus och släppte vår intensiva kyss
"Jaa Marcus" sa jag och torkade bort lyckotårarna från kinden.
"Så jäkla glad att se dig" sa Marcus och krama om mig igen.
"Jobbigaste dagarna, jobbigaste veckan" sa jag och gav han en puss innan jag krama om Martinus och sen tog Marcus hand igen och vi gick mot skolan.
Vi gick in innanför portarna och möttes av Klara och en annan kille i klassen.
"Får ni träffas igen nu?" Frågade Klara och kollade på oss
"Bara idag" sa jag och sucka
"Aja för att du fyller babe" sa Klara och krama om mig.
"Precis" sa jag och krama om henne med.

Vi jobbade på alla lektionen, fullt ös. Mycket nu efter lovet kan man lugnt säga.
Jag, Marcus, Martinus och Klara gick hem efter skolan. Klara följde med mig men Marcus skulle komma lite senare men ändå före sin familj bara för att han hade en egen present till mig också.

Klara gick hem efter en stund, typ fick presenten sen skulle hon dra. Vi skulle få besök snart också. Hela familjen Gunnarsen skulle komma...