Livet är bara kaos...

Kapitel 33

1 januari 2017
Jag som trodde detta år skulle börja på bästa sätt, och fortsätta så till årets slut. Första minuterna var underbara sen blev de bara kaos...
Allt sprack när Martinus gjorde slut med Tone, allt är kaos nu.
Tydligen har Marcus gjort slut med mig, Martinus har känslor för mig, Tone är nog bara helt förstörd och min kusin Elsa sover hemma hos Marcus.
Värst av allt, är att Elsa ska stanna i hela 5 dagar till. Kommer jag hinna ta livet av mig?

Jag tog upp mobilen som låg på sängbordet och kollade klockan 11:01
Flera meddelanden från både Elsa och Martinus hade jag fått, till och med ett från Tone, men inte från Marcus.

Martinus:
09:11
Visste du att Elsa sov hos Marcus?

09:45
Hur mår du Vendela? Förlåt för de som hände igår, allt är mitt fel. Jag skulle inte ha kysste dig

10:03
Kom över sen

Elsa:
09:05
Kom sen, vi måste prata allihopa

10:07
Älskade kusin, förlåt för att jag sov hos Marcus. Är du arg?

10:10
Förstår om du är de? De är okej, vi måste prata sen

Tone:
10:32
Jag måste få prata med dig sen. Om vad som hände igår. Inge arg eller så, vill bara prata ut med dig. Har hört från Marcus att, att ni kysstes..

Jag vände bara upp och ner på mobilen i sängen och blundade. Hur kunde allt detta hända?
Flera timmar senare reste jag mig upp ur sängen och gick ner.
I köket satt mamma och pappa vid bordet och i soffan satt Emma och Eric och spelade som vanligt tv spel.
"Godmorgon klockan halv 2" sa pappa och log.
"Godmorgon, vakande faktiskt inte nu" sa jag
"Nej men du klev upp nu" sa mamma
"Mm" sa jag tyst och satte mig ner.
"Är Elsa kvar hos Marcus och Martinus?" Frågade pappa förvånat
"Aa"
"Varför är inte du där då?" Frågade mamma oroligt.
"Trött" sa jag och reste mig upp igen.
"Vart ska du?" Frågade mamma
"Upp" sa jag och stampade upp för trapporna.
Jag ställde mig framför fönstret i mitt rum och kollade ut över de vit täckta taken och gräsmattorna. Jag kollade ner på ett foto som stod inramat på min fönsterbräda, en bild på mig och Marcus.
"Älskar dig Marcus" sa jag tyst och tårarna rann längst mina kinder.
"Vill inte lämna dig här och nu" viskade jag och pussade på fotot.
"Du är min, bara min. Trodde jag iallafall" sa jag och tårarna rann ner på ramen och jag släppte den sen i marken.
Glaset i ramen sprack och jag bara kollade på de innan jag gick till sängen och la mig där.
Livet är förstört.

Marcus perspektiv:
Jag låg på min säng, Martinus och Elsa var och köpte godis till oss. Vi skulle kolla på film idag, för att inte tänka på allt skit som hände igår.
Jag öppnade sängbordslådan och där i låg albumet som jag fick av Vendela i julklapp.
Jag strök över albumet och öppnade sen första sidan.
"Min vackra Vendela" sa jag och pussade på första bilden jag hittade på henne.
Jag bläddrade några få sidor sen kunde jag inte ha den upp längre. Den skulle bli helt förstörd av alla tårar som rann ur mina ögon och ner på boken.
"Saknar henne redan" sa jag och bläddrade igenom vår gamla sms chatt och kollade bakgrunden jag hade på henne.

Martinus och Elsa kom hem efter en stund och vi låg alla uppe i Martinus säng med godispåsarna i sängen och letade efter en film.
Tog liksom en halvtimme att leta på en film bara. Inte lätt.
Elsa låg tätt intill mig och de var mysig, hade ingen emot att hon låg i mitt knä.

Vendelas perspektiv:
Jag låg fortfarande i min säng, bläddrade igenom mitt instagram flöde när en bild på Elsa, Marcus och Martinus kom upp.
De låg i Martinus säng, och Elsa låg ihoptryckt i Marcus famn.
Att man fått äran att lära känna dessa grabbar❤️
Hade hon skrivit och mitt hjärta gick i 1000 bitar. Marcus...

Flera timmar låg jag uppe själv på mitt rum tills de knackade på dörren och in kom Elsa.
"Hej Vendela" sa hon glatt och steg in.
Hon la sig på sin madrass och skrev direkt med Marcus såg jag.
"Du, Vendela..." sa Elsa
"Vad är de?" Sa jag arg och kolla på henne.
"Eh mm nej inget" sa hon tyst och jag gick ut genom dörren och in i badrummet.
Jag kollade igenom kontaktlistan och ringde till Klara.

En halvtimme senare var jag hemma hos henne, jag stod utanför hennes hus och knackade på dörren.

Vi satt inne på hennes rum och tårarna rann längst mina kinder efter att jag hade förklarat allt som hänt.
"Men vadå? Så du och Marcus är slut?" Frågade hon och såg riktigt ledsen ut.
"Aa" sa jag och torkade bort några tårar.
"Och din kusin och Marcus är typ på g, ser de ut som" sa Klara förvånat.
"Typ, hon sov där och kolla bilden här" sa jag och gav fram mobilen till henne med instagram bilden på dem där i sängen.
"Aa jo" sa Klara tyst och kolla sen på mig.
De blev tyst en lång stund.
"Men varför kysste du tillbaka?" Frågade Klara
"Jag vet inte. Jag ångrar de sååå mycket men jag får ju inte chansen att prata med Marcus, och han vill typ inte. Han har inte hört av sig eller något" sa jag och kollade på Klara.
"De är ju äckligt om din kusin blir tillsammans med honom" sa Klara
"Ja, jag vet" sa jag och kunde inte låta bli att le åt Klaras ord.
"De är ju de" sa hon och log.
"Mm" sa jag och log lite mer men skakade sen bara på huvudet.

Mitt liv är helt förstört... efter en liten kyss som varade i några sekunder...