Livet är bara kaos...

Kapitel 16

4 november 2016
Jag vaknade på morgonen av att pappa skakade på mig.
"Varför sover ni här nere?" sa pappa och jag kollade mig omkring.
Just Frida kysste Marcus igår, vi blev osams. Martinus gick hem och Frida gick upp och la sig i min säng. Sen bad jag Marcus stanna här och vi somnade på soffan.
"Eh jag och Marcus måste ha råkat somna här" sa jag och kollade mot Marcus som låg bredvid mig och sov. Han är så söt när han sover, jag log lite och kolla sen på pappa igen.
"Aja men Fridas flyg går ju hem 11 så vi måste åka nu, om en timme" sa pappa och såg ledsamt på mig.
Jag var inte ledsen alls, de var bra. Hon hade gjort fel. Hon lovade mig. Och hon gör så här.
"Jag vill inte åka med" sa jag och kollade på klockan som var 20 i 6 på morgonen.
"Tycker du att jag ska åka med Frida själv" sa pappa och kolla på mig.
"Aa"
"Men du får gå upp och väcka henne iallafall" sa pappa och gick ut i köket.

Jag stod bredvid sängen uppe i mitt rum och Frida låg där och sov.
"Frida" sa jag med en trött röst.
"Frida, du ska åka hem" sa jag och skaka lite på henne.
"Mm" svarade hon.
"Pappa väntar där nere, ni lär åka snart. Jag ska inte med" sa jag och lämnade rummet.
Jag gick ner till Marcus och satte mig på soffkanten.
Jag lutade mig ner mot Marcus och pussade honom på pannan. Han rörde lite lätt på sig.
"Vill du gå upp och lägga dig i sängen, Frida ska hem nu" sa jag och kollade på Marcus när han försiktigt öppnade upp ögonen.
Jag log när jag såg hur hans fina mörka ögon öppnades och ett leende spred sig på hans läppar.
"Ska hon hem nu? Ska du åka med?" Frågade Marcus
"Ja, och jag ska stanna hemma. Tänkte om vi skulle gå och lägga oss i sängen istället" sa jag och han satte sig sakta upp.

Marcus tog min hand och reste sig upp.
Han gick bredvid mig i bara kalsonger och jag hade trosor och en längre T-shirt på mig. Vi gick mot övervåningen. I trappen mötte vi Frida med sin resväska.
"Varför ska du inte med?" Frågade Frida
"Vill inte lämna Marcus här" sa jag och Marcus la armen om min midja och satte handen över min rumpa. 
Jag höll i Marcus på axeln och Frida stod bara där och kolla på mig.
"Alltså betyder jag inte så mycket längre. En vän som stod vid din sida i flera år och genom mobbning och skit. Ändå lämnar du mig före Marcus" sa hon och himla med ögonen.
"Så du tycker att du gjort fullt rätt. Först blir bästa vän med Rebecka som mobbat mig i flera år, men du blir bästa vän med henne och efter så lovar du att aldrig röra Marcus för du vet hur mycket jag älskar honom, och du hoppar på honom och kysser honom. Lyckat" sa jag och tog Marcus hand och gick upp för trappan.
"Vi ses, trevlig resa hem" sa jag och stängde igen dörren bakom mig och Marcus.

Vi la oss i sängen och somnade nästan direkt.

Efter att ha sovit bort halva dagen så öppnar mamma dörren och berättar att Martinus är här.
"Skicka upp han hit då" sa jag och kröp närmare Marcus.
Jag la mig nära intill honom och pussar han på örat.
Han rörde på sig och kollar på mig men blundar igen.
"Martinus kommer nu" sa jag tyst i hans öra för jag kryper upp och sätter mig gränsle över hans mage.
"Nej Vendela" sa Marcus
Jag sätter händerna i hans midja och klämmer försiktigt så han hoppar till. Marcus är så kittlig så de inte går att beskriva.
"Ve-ve-v-vend-la" stammade Marcus fram och jag stillade mina fingrar över hans mage.
"Vendla?" Sa jag och kollade frågade på honom
"Vendela då" sa Marcus innan jag lutade mig ner och gav han en fjäderlätt puss på munnen.
Martinus rykte upp dörren och jag kasta mig upp från Marcus av rädsla.
"Oj shit vad rädd jag blev" sa jag och kolla på Martinus.
"Skulle jag inte komma? Pernilla sa de" sa Martinus och såg helt förvirrad ut
"Jo de skulle du" sa jag
"Bra klockan är ju liksom halv 2" sa Martinus och log.
"Är den?" Sa jag och log mot Marcus.
"Aa" sa Martinus och satte sig på stolen vid mitt sminkbord.
Jag kolla på Marcus och flyttade ner och satte mig gränsle över hans lår och tog sen hans händer och drog upp han så han satt upp framför mig.
"Är du så trött?" Frågade jag Marcus när han kasta sig bakåt i sängen igen.
"Mm"
Jag drog upp han igen och krama om honom en stund då satt han iallafall upp.
Sen så släppte jag, och Marcus satt med händerna runt min kropp.
"Jag vill också ha en flickvän" sa Martinus ledsamt.
"Mm trodde du skulle hitta din Frida, men nej hon var helt pucko" sa Marcus
"Jadu vet inte vad de var med henne" sa jag och kolla på Martinus.
"Hon kanske bara är avundsjuk" sa Martinus och log.
"Förlåt iallafall, trodde inte de skulle bli så här" sa jag och kollade ner på mina ben.
"De är lugnt, alltså hon skulle bara ha varit lite på ett annat sett" sa Marcus