Livet är bara kaos...

Kapitel 29

Elsa, min älskade kusin.
Jag kasta mig runt henne och krama om henne och strax efter kom hennes familj, som var min moster och hennes man, sen hennes lillebror som är 5 år, mormor, morfar och morbror såklart och även hans tjej, och dem väntar sitt först barn.
Jag kramade om alla och bjöd in dem till vårt nya hus som dem inte besökt tidigare.

Elsa var verkligen den snällaste personen man kunde träffa, hon är 03:a alltså ett år yngre än mig. Men hon är världens snällaste, så sjukt fin. Hon har blond längre hår hon med, folk säger att vi är väldigt lika. Fast hon har bruna ögon och fräknar. Och jag är blåögd utan fräknar, typ de som skiljer oss åt.
Hon är få centimeter kortare än mig också.

Mamma hade dukat upp långbord så alla kunde sitta samlade runt samma bord, sen stod de vanlig svensk julmat på hela bordet.
Sill, potatis, köttbullar, prinskorv, Janssons, julskinka, ägg, leverpastej och massa olika korvar bland annat, sen var de ju självklart 100 andra olika saker som är vanligt vid ett julbord.
Mamma var en sån som alltid dukade upp allt för mycket mat.

Vi satt alla samlade runt bordet och åt av allt gott som fanns, dock tyckte jag typ bara om potatis, några av alla korvsorter, köttbullar och prinskorv. Hade smakat sill en gång, och de var absolut inte gott alls.
"Vendela, gick allt bra med pojkvännen?" Frågade mormor och riktade blicken mot mig.
"Aa, han mår bra nu igen" sa jag och log.
"Just du är väl tillsammans med Marcus Gunnarsen, kändisen?" Sa Elsa och kolla på mig.
Jag bara nickade.
"Aa dem är söta, sjukt söta" sa hon och fnissa lite.
"Vi kanske kan träffa de senare" sa jag och höjde på ögonbrynen.
"Kan vi? Seriöst" frågade hon och log med hela ansiktet.
"Absolut vi får gå över till de sen och se" sa jag och tuggade på min prinskorv.

Klockan 3 hade vi självklart fixat så vi kunde se Kalle anka. Som alla andra julaftons eftermiddagar.

Och efter de fortsatte de genom tradition med julklappsöppning och jag hade inte önskat mig ett skit i år.
Jag fick ju dator och mobil när jag fyllde, hela mitt rum är nyrenoverat, jag har allt man kan behöva om jag får säga de själv.
Vet inte helt ärligt vad de dragit till med att jag får i år i julklapp.

Vi satt alla i soffan och min morbror satt på en stol längst fram vid granen och läste upp namnen på alla paketen och man fick hämta dem när han sa våra namn.
Ingen tomte i år.

Vi satt i soffan och kollade när föräldrarna hade julklapps bytte, en tradition de haft sedan många år tillbaka.

Jag och Elsa gick över de snöiga gatan bort mot Marcus och Martinus hus. Snön yrde i luften och kalla vindar drog längst mina lättklädda ben.
"Men alltså jag känner ju inte Marcus och Martinus" sa Elsa när vi stängde in på gården. Jag gick tyst en stund.
"Hallå" sa hon eftersom att jag inte svarade.
"Nej men de gör inget, dem är inte stela av sig" sa jag och knackade på dörren.

Dörren öppnades och Emma kasta sig runt mina kropp och krama om mig.
"Hej Vendela"
"Hej Emma, har du fått några roliga julklappar?" Frågade jag och kollade på ett hårband i hennes hår som jag inte kände igen.
"Aa jätte mycket vill du se" sa hon och drog med mig in.
"Jaja vände, ska ta av mig skorna och jackan också. Har du fått ett hårband ser jag?" Frågade jag och drog av mig skorna.
"Aa visst var de fint?" Sa hon och tog av de.
"Jätte fint Emma" sa jag och drog av jackan.
"Här är Elsa också, de är min kusin från Sverige" sa jag och Emma stod bakom mig och log.
"Hej Elsa, jag heter Emma"
"Är Marcus hemma då?" Frågade jag när vi gick in i mot vardagsrummet.
"Uppe med Martinus, men du får inte gå upp. Vi ska kolla mina julklappar först" sa Emma och tog min hand.
"Jadå jadå" sa jag och följde hennes steg mot vardagsrummet.

I vardagsrummet satt Kjell-Erik och Gerd Anne i soffan och kollade på tv och pratade.
"Hej" sa jag när vi kom in.
"Hej Vendela" sa både två glatt.
"Marcus är där uppe" sa Kjell-Erik och kollade på mig och Elsa som stod bakom.
"Aa men Emma ville visa någon julklapp" sa jag och log.
Vi stod där och Emma rotade bland sin stora hög av nya julklappar.
"Förresten de här är Elsa, kanske ska presentera henne. Hon är min kusin från Sverige" sa jag
Både Gerd Anne och Kjell-Erik skakade hand och presenterade sig för Elsa och hon presenterade sig för dem.
Jag satt på knä bredvid Emma på golvet och nära bakom stod Elsa helt tyst.
Man hörde två grabbar komma springandes ner för trappan och någon sekund så var de båda i full fart inne i vardagsrummet.
"Hej Vendela" sa både Marcus och Martinus i kör.
"Hej boys" sa jag och ställde mig upp.
"Vad fina saker Emma, jag kan kolla snart om de är något mer"
Jag kasta mig runt Marcus famn och krama om honom.
"Har du fått något fint i julklapp?" Frågade jag och log.
"Massor" sa Marcus och skrattade.
"Inte illa" sa jag och fick en fjäderlätt kyss lagd på mina läppar, trots att vi stod framför hela hans familj och Elsa.
"Vendela, vill du ha de här hårbandet på dig?" Frågade henne och höll upp ett rosa hårband med lite svarta detaljer på och lite glitter.
"Skulle jag passa i de?" Frågade jag och kollade på henne.
"Ja de skulle bli fint" sa Emma och la huvudet på sne och kollade på mig.
"Ta på mig de då" sa jag och hukade mig ner så hon kunde sätta de på mitt huvud.
"Blev de fint?" Frågade jag sen och kollade på Emma.
"Jätte fint, ska leta på en sak till" sa hon och vände sig ner i högen igen.
"Blev de fint?" Frågade jag denna gång Marcus och kollade på honom.
Han placerade händerna på mina axlar och kollade på mig.
"Du är alltid jätte fin" sa han och log.
"Tack, du med" sa jag innan Emma ryckte i min klänning.

Martinus perspektiv:
Jag möttes upp i vardagsrummet av Vendela och en annan tjej, som var väldigt lik Vendela fast typ brunt hår. Var de en syster till henne som vi inte visste fanns. Eller vem är hon?
Hon hade exakt samma ansikte som Vendela, fast några få fräknar på näsan. Sen brunt hår. Annars hade de även samma kroppsbyggnad.
Hon var sjukt söt, hon bara stod där bakom Vendela och log.
Kunde inte låta bli att inte kolla på henne, blicken drog till henne trots att jag inte ville kolla på henne.

Vendelas perspektiv:
Vi stod där nere med Emma en stund och killarna presenterade sig för Elsa och Elsa gjorde desamma för killarna före vi äldre gick upp på övervåningen. In i Marcus rum.

"Så Elsa ska bo hos dig, tills när?" Frågade Marcus och kollade på mig.
"Efter nyår någon gång" sa jag och nickade.
"Aja, men du är välkommen in i gruppen. Vi är inte så känsliga. De är bara att ta för sig" sa Marcus och log mot Elsa.
"Som jag sa Elsa, de här killarna är inte så svårt att ha att göra med" sa jag och kollade på tvillingarna framför mig.
"Ne vi är lätta att ha att göra med" sa Martinus som vart tyst en lång stund.

Vi satt där hela kvällen och gick hem runt 11, halv 12 någon gång. De var ju bara någon minut hem, om ens de.

Jag och Elsa låg uppe på mitt rum och pratade innan vi skulle sova.
"De verkar schyssta iallafall" sa Elsa och log.
"Ja de är verkligen världens snällaste killar" sa jag
"Sjukt söta också" sa Elsa och skrattade.
"Synd att båda har tjej bara" sa jag och skrattade med henne.
"Aa" sa Elsa och släckte lampan.

---
VIKTIGT!!!
Snart 30 kapitel,
är ni nöjda med de ni läser. Jag tycker både att de blir bra och dåligt.
Jag har en tanke om hur den här boken ska sluta, men är de något ni önskar mer eller mindre av. Typ mobbning, kärlek, dirty delar, jag vet inte. Bara förslag...<3
Tack alla läsare iallafall, ni är bäst<3