Livet är bara kaos...

Kapitel 5

1 september 2016
Jag gick hem efter skolan med tunga steg bredvid Martinus som gick och trixa med en boll hela vägen hem. Marcus hade inte vart i skolan idag heller för han var trötta när de kom hem inatt, typ runt 2 tiden och sen hade han knappt sovit något så han orkade inte imorse. Men Martinus var i skolan så han hade jag träffat redan. Men när jag klev in i hallen möttes jag av en doft av nybakat bullar, vaniljbullar min favorit.
"Åhh har du gjort vaniljbullar mamma" ropade jag direkt i hallen.
"Åh ja, absolut. din favorit" sa mamma och tog ut fler bullar ur ungen.
Jag gick ut i köket och kollade på berget med bullar som låg på köksbänken.
"Mums" sa jag och kollade på alla bullar.
"Emma ska komma snart och käka bullar med Eric, vi får se om Marcus och Martinus kanske är med" sa mamma med en flörtig blick.
Jag bara log och hoppade upp för trappan och in på mitt rum.
Frida hade ringt mig sju gånger på FaceTime. Och ringt 8 gånger på vanliga samtal.
Min tanke var först att de hänt något rejält.
Jag ringde upp henne på FaceTime och hon svarade som vanligt i sitt rum.
"Vad har hänt? Varför har du ringt typ 10 gånger på FaceTime och 10 gånger på samtal?" Frågade jag med orolig röst.
"Undrar mest vad som hänt med dig, klockan är efter tre och du har inte skrivit på hela dagen. Trodde de hade hänt dig något" sa Frida med lika orolig röst.
Jag bara skratta.
"Slutar ju nu 3, och gick hem med Martinus och han är ju inte snabbast. Martinus gick och kickade en boll i luften hela vägen hem" sa jag och himlade med ögonen.

Jag ställde ipaden på sminkbordet som stod mitt emot min säng och satt mig upp rakt i sängen och bläddrade igenom mitt Instagram flöde medan Frida prata på lite om saker som hänt hemma i Stockholm.

De knackade försiktigt på dörren och någon tryckte ner handtaget.
"Maaaarcus" utbrast jag samma sekund som jag såg att de var han och han stängde igen dörren bakom sig.
"Vendela" sa Marcus och kasta sig emot mig i sängen.
Han kasta sig emot mig och la sig över mig i sängen.
"Saknat dig så på de här få dagarna" sa Marcus och kollade på mig som låg under honom helt förvånad över hans reaktion till att träffa mig igen.
"Saknar dig med Marcus" sa jag och drog armarna om han.
Jag krama om honom och han krama om mig innan våra ansiktet låg millimeter ifrån varandra och hans mörka rådjursögon kollade djupt in i mina klarblåa ögon.
Jag blinkade försiktigt för att inte förstöra något innan de lilla små millimetrarna mellan vår läppar suddades ut och jag kände hur Marcus mjuka läppar pusslades ihop med mina.

Marcus perspektiv:
Jag låg över henne i sängen och var väldigt förvånad över mig själv om vilken intryck hon fick av mig när jag kom hem.
Men nu låg jag över henne i hennes rum i hennes säng och Vendela drog armarna om min kropp och krama om mig. Jag krama om hennes smala, underbara kropp.
De var helt underbart, äntligen fick jag komma nära henne.

Efter en kort tystnad millimeter ifrån varandra så suddades de lilla mellanrummet mellan våra läppar ut, och våra läppar la sig som ett pussel emot varandra.
Hon drog försiktigt ifrån efter en helt underbara kyss och log.
"Frida är på FaceTime" sa Vendela och pekade på ipaden där en tjej satt och skrattade.
"Stäng av" sa jag bestämt och reste mig upp. Jag sa hejdå till hon den där tjejen i ipaden som blev helt galen av att jag sa hejdå. Sen så stängde jag ner den.

Jag närmade mig Vendela som satt sig upp i sängen när Martinus, Eric och Emma rycker upp dörren och kommer in.
"Nu ska vi käka bullar" säger Martinus med ett stort leende på läpparna.
"Åh vad gott, längtat efter de" utbrast Vendela och tog tag i min hand och drog med mig ner efter att Martinus, Eric och Emma tagit täten.

Vendelas perspektiv:
Vi satt alla runt köksbordet och åt på varsin vaniljbulle. Jag kände knappt smaken av bullen för att jag åt så fort, fast de var min favorit och jag älskade vaniljbullar så mycket.
Men de ända jag tänkte på just nu var kyssen med Marcus, de var helt underbar.
Hur kunde han kyssa mig av alla?
Jag var fortfarande väldigt förvånad över de som hänt. Men helst ville jag inte visa de.

Efter bullarna så gick vi alla ut och spelade fotboll ute på gården. Vi körde match. Jag, Martinus och Emma mot Marcus och Eric. Lite ojämna lag, men de fick vara så nu.

Jag kasta mig på sängen runt 10 tiden. Jag ringde upp Frida igen, men vi prata bara kanske en halvtimme. Jag var fortfarande i chock efter kyssen jag fick av Marcus.
Somnade med ett stort leende på läpparna efter den här helt fantastiska dagen, äntligen var mina favorit killar hemma igen...