Livet är bara kaos...

Kapitel 28

24 december 2016
Jag vaknade av att mamma ropade nere från undervåningen.
"Vad är de?" Ropade jag tillbaka och slängde en blick på mobilen och klockan som lyste 10.24
Strax efter knackade de försiktigt på min dörr.
"Vad vill du?" Frågade jag och la mig med ansiktet ner i kudden.
Dörren öppnades försiktigt och jag vände mig mot dörren och in kom Marcus med en liten tomteluva på sig.
"Marcus" sa jag och log.
"God jul min prinsessa" sa han och kom emot mig.
"God jul" sa jag tyst och satte mig upp i sängen.
Han krama om mig och jag krama om honom.
"Ville liksom säga god jul nu idag också" sa Marcus och mötte mina läppar.
"Jag har din julklapp på undervåningen, jag springer ner och hämtar den" sa jag och log.
"Gör de" sa Marcus och satte sig i sängen.

Jag hoppade upp ur sängen och kom på att jag bara hade på mig en T-shirt och trosor. Jag drog snabbt på mig ett par mjukisar och kollade på Marcus och log innan jag öppnade dörren och sprang ner.
"Mamma, vart är Marcus julklapp?" Frågade jag efter att jag kollat igenom hela köket.
"Vardagsrummet i skåpet" sa mamma och jag skynda mig in i vardagsrummet.
"Vart ska ni?" Frågade jag då både pappa och Eric stod i hallen.
"Vi ska iväg och handla lite saker som fattas, släkten kommer runt 12 och vi kanske inte är hemma då. Du kan ju kanske klä på dig kläder före de iallafall" sa mamma innan jag sprang upp för trappan och slängde igen dörren till mitt rum bakom mig.

"Alltså de var jättesvårt att komma på något, hoppas de här bli bra" sa jag och gav han paketet.
"Mm här är ditt" sa Marcus och gav fram ett litet paket. Jag satte mig ner på sängen bredvid Marcus.
"Du får börja öppna älskling" sa Marcus och jag drog försiktigt i de silvriga pappret med vita små snöflingor på.
Innanför pappret låg en röd liten ask och inuti asken låg ett silverhalsband med ett hjärta på av diamantstenar.
"Åhh tack Marcus" sa jag och kollade på halsbandet som låg i asken.
"Var de fint?" Frågade han och kolla på mig.
"Jätte fin" sa jag och kolla på honom.
Han log och jag satte ena armen om hans nacke och den andra handen placerade jag på hans kind före jag drog mig närmare honom och kysste hans läppar.
"Tack älskling" sa jag igen när våra läppar inte längre masserade varandras.

Marcus perspektiv:
Jag drog bort pappret runt paketet och möttes av ett rött album som var smyckat med glitter, hjärtan, diamantstenar, och mitt på boken stod de du&jag föralltid, älskar dig Marcus.
Jag började bläddra i boken och de första 20-30 sidorna var fullsatta med bilder på oss och flera texter som hon skrivit.
Jag log när jag bläddrade igenom alla bilderna.
"Tack Vendela, tack" sa jag igen och log.
"Blev de bra?" Frågade Vendela och log.
"De är perfekt" sa jag och kollade på henne samtidigt som jag kände hur tårarna rann ner för mina kinder.

Vendela kom närmare mig och torkade bort några ynka tårar som rann ner för mina kinder och satte sig sedan gränsle över mina ben.
"Älskar dig Marcus" sa hon tyst och pussa mig på pannan.
"Älskar dig med Vendela, mest av allt" sa jag tyst och drog handen genom hennes långa blonda hår.

Vi låg i Vendelas säng och bara pratade en stund innan hon behövde duscha och fixa sig innan hennes släkt kom.
Så jag gick hem.

Jag vände snabbt in på gården och möttes av Tone som kom springandes runt hörnet.
"Åhh hej Tone, har... e.. Martinus... har du vart hos Martinus?"
"Aa" sa hon och nickade.
"Okej, vi ses kanske" sa jag och gick vidare upp för trappan och kasta upp dörren.

"Marcus, Marcus. Jag och Tone är tillsammans" utbrast Martinus direkt när jag klev in innanför dörren.
"Vad kul. De är en söt tjej" sa jag och fortsatte sen upp på mitt rum med fotoalbumet i mina händer.
Jag satte mig på sängen och bläddrade igenom alla sidor och kollade på alla bilder.

Vendelas perspektiv:
Jag drog sist av allt på lite mascara på mina ögonfransar och målade mina läppar i en röd färg. Sen satte jag mig på sängkanten så jag såg mig själv i helkropps spegeln.
Jag hade på mig en röd klänning som slutade strax under rumpan. Jag satte i locktången i eluttaget och gjorde några stora fina lockar i mitt hår.
Jag drog precis ur locktången när dörren där nere öppnades och inom kort hörde jag familjens röster.

"Vendela är du hemma?" Ropade mamma och jag gick ner för trappan och mötte upp dem.
"Bra du är klar, vad fin du blev. Men de kommer runt 1, något strulade. Men de kommer. Så en timme och då ska allt vara klart" sa mamma helt andfådd och sprang direkt in i köket.
"Du skulle ju kunna plocka fram lite julgodis och sånt om du vill" sa mamma och pekade på skåpet där godiset var.

Efter en timme av stress så var allt klart och alla hade klätt sig fint och då plingade de på dörren.
Jag sprang fram till dörren och öppnade.
Bakom dörren stod ingen mindre än...