Livet är bara kaos...

Kapitel 17

7 november 2016
Måndag, hela helgen hade gått så sakta utan Marcus. Vi hade skrivit ständigt, varje dag, hela tiden.

Men nu var de måndag och skola. Och vi fick inte umgås i skolan heller. Eventuellt lite, men vi visste då att vi bara komma känna mer saknad och må dåligt. Så vi skulle försöka hålla oss ifrån varandra tills vi får träffas igen.

Jag tog på mig ett par svarta jeans och en ljusrosa tröja som de stod med svarta bokstäver på -i'm Fine precis så jag kände.

Jag gick själv till skolan med tunga steg. Jag klev in innanför dörrarna och gick mot mitt skåp. 92
Jag öppnande och plockade ur mina saker.
"Hej Vendela" sa rösten framför skåp 94
"Hej Marcus" sa jag och de började direkt bränna bakom ögonlocken.
"Snälla att jag kan få en kram, sen har vi 11 dagar utan varandra" sa Marcus och såg ledsen ut.
"Mm" sa jag och gick emot honom och krama hårt om hans kropp.
"Förlåt Marcus, om jag inte hade blivit osams med Frida skulle de inte ha hänt. Om inte hon kom, skulle de inte ha hänt. Allt är mitt fel" sa jag och en ensam tår rann längst min kind.
"De är inte ditt fel" sa Marcus och satte händerna på mina kinder och drog bort tåren med sin tumme.
"Älskar dig Marcus" sa jag och placerade en fjäderlätt kyss på hans läppar.
"Älskar dig med" sa han och sen kämpade vi oss ifrån varandra och där var de 11 dagar utan varandra.

Jag gick mig lektionen och satte mig där inne bredvid Klara och in i klassrummet kom Marcus skrattandes med Martinus och en annan kille två minuter innan lektionen började.
Jag kollade på de och sen satte ner armbågarna i bordet och la händerna i mina kupade händer.
"Fan" viskade jag och Klara kollade på mig och såg bekymrad ut.
"Vad är de?"
"Hörde du?" Frågar jag Klara
"Eh Aa" svarade hon
"Kan säga sen på rasten" sa jag och lektionen drog igång.

Jag och Klara satt ute på en bänk när Marcus, Martinus och tre andra killar sprang förbi och sparkade en fotboll genom korridoren nere vid skåpen.
"Vad är de mellan dig och Marcus nudå? Har han gjort slut?" Sa Klara
"Ne" sa jag och berättade hela historien och de brände under hela ögonlocken när jag var klar.
"Men alltså shit, hon Frida verkar ju dum i huvudet, förlåt men alltså de är ju hennes fel att detta hände" sa Klara
"Mm jag vet. Vi pratar ju inte, längre" sa jag och en tår rann ner för min kind. Jag torkade fort bort den och samtidigt gick Tindra förbi och glodde.
"Gud vad jag är trött på henne också" sa Klara och himla med ögonen.
"Mm" sa jag

Jag låste igen skåpet och blev stoppad i korridoren av att någon drog i min axel.
Jag vände mig om och där stod Tindra.
"Har du och Marcus gjort slut eller?" Frågade Tindra och log.
"Nej de har vi inte" sa jag och himla med ögonen.
"Ni pratar ju inte med varandra på rasten"
"Nehe, vi kanske inte är ihop klistrade" sa jag lite för spydigt för att prata med Tindra.
Jag åkte direkt ner i golvet och en fot placerades på min mage.
"Prata inte så kaxigt med mig!" Skrek hon och tryckte till med foten i min mage, trodde nästan att min mat från lunchen skulle komma upp genom strupen.
"Säg, erkänn att han gjort slut med dig" sa Tindra
"Han har inte de, vi får bara inte träffas för våra föräldrar" sa jag
"Säkert, säkert gumman. De ska jag tro på" sa Tindra och sparka mig i magen och sen drog upp mig på fötterna och sen hårt putt i magen igen så jag föll bakåt på ryggen och slog huvudet i stengolvet. Kändes som jag skulle svimma, hela huvudet snurrade.
Jag låg kvar tills jag såg henne gå ut genom portarna.

Jag reste mig och vinglade till när allt i huvudet snurrade och gick sakta hem.
Jag la mig på soffan och tårarna rann längst mina kinder. Saktar Marcus så jävla mycket. De är helt sjukt.

Marcus perspektiv:
Undra om Vendela ens tänker på mig? Jag ligger här hemma i sängen och grinar floder.
Jag skriver till henne.

Vendelas perspektiv:
Jag hoppade till när mobilen plingade till och de stod Marcus på skärmen. Åhh

Marcus:
16:21
Hej, hur mår du hjärtat? Vill bara säga att jag älskar dig, och räknar ner varje sekund💕

Jag:
16:22
Hellooo älskling, jag mår piss. Hur kunde de göra så här mot oss? Vi mår ju bara skit av de, de är ju inte så att vi inte kommer ligga när vi träffas igen. De kan inte stoppa oss😏grinar floder här hemma, älskar dig med min prins💕 hur mår dudå förresten?

Marcus:
16:24
Tack den som frågar, mår skit. Grinar nog lika mycket jag😭 fattar inte hur våra föräldrar tänker. Dumma är de iallafall.
Men snart fyller du, och då ses vi😏 puss älskling. Älskar dig💕

Jag:
16:26
Då ses vi, och då är de ingen lugn stund. Kommer hålla i dig från samma sekund vi får ta på varandra tills att vi måste släppa varandra igen. Faaan hur kunde de göra så här😭 älskar dig Marcus❤️

Marcus:
16:27
Älskar dig med Vendela, mest av allt❤️

Jag grinade och grinade. Våra föräldrar är sjuka i huvudena.