En av de sista (Ekens dotter, del 1)

6. IRVS FÄSTNING

Irvs fästning låg på öns högsta punkt. Den bestod av tre cirkulära murar innanför varandra. I varje mur fanns en port åt norr och en port åt söder.

Höjdskillnaden mellan varje nivå var precis tjugo trappsteg.

Skeppet hade lagt till längst ut på en pir, två män klädda i grått mötte oss. Ett par trälådor lastades ombord och ytterligare några andra lastades av. Det tog inte lång tid innan skeppet återigen hissade segel och begav sig av.

Fader Holt var tydligt bekant med männen, de verkade veta vem jag var också. De sa vad de hette, men jag glömde bort det lika fort igen, mitt huvud var fullt av alla intryck.

Medan vi gick mot den norra porten i första muren berät­tade fader Holt en massa saker, i efterhand kom jag inte ihåg mycket av det heller. Solen var på väg ner och skymningen sänkte sig sakta medan det blåste kyligt från havet.

Vi gick uppför trappor och genom två portar till, sedan var vi på högsta nivån. Här och var fanns det fläckar med snö kvar. Först passerade vi under rader med fruktträd, vars gre­nar fortfarande var vinterkala, innan vi kom fram till ett jät­testort träd. Det var det enda jag såg. Trädet var lika högt som minst fjorton fullvuxna karlar och grova grenar fanns långt ner på stammen. Det var helt perfekt! Jag skulle kunna klättra ända upp i toppen av trädet utan minsta svårigheter. Det var lite svårt för mig att bedöma vad det var för sorts träd, innan det hade några löv på grenarna.

"Det är en lind."

Fader Holt stod bredvid mig och hade svarat som om han läst mina tankar. Han rörde vid min arm.

"Kom, vi går in, det börjar bli sent."

Jag såg mig omkring. Fader Holt ledde mig mot ett hus som till ena delen bestod av sten och till andra delen bestod av glas på en trästomme. Det var små glasbitar, lite större än en mans handflata, sammanfogade i ett rutmönster. Jag hade aldrig sett något liknande.

På andra sidan gårdsplanen fanns ett annat stort stenhus och den tredje stora byggnaden var ett runt torn i fyra våningar. Sedan fanns det flera andra byggnader som var av trä, vilka mer såg ut som förråd och uthus.

Det var dubbla dörrar för att komma in i stendelen av huset, först en och sedan en till efter ett litet utrymme. Fader Holt förklarade att det var praktiskt speciellt på vintern, för att inte släppa ut så mycket värme när man gick in och ut. En stor brasa sprakade i den murade eldstaden och rummet var varmt och skönt. Jag kände hur trött jag var.

"Välkommen hit." Fader Holt log, och gjorde en gest inåt huset.

"Du får låna en säng i ett rum här innanför. Det är egentligen min sjukstuga, ett rum för behandling av patienter, men det är ledigt för tillfället. Imorgon får du bekanta dig med resten av Irvs fästning."

Jag gick igenom ett avlångt rum och kom in i ett rum som var något större. Väggarna var av råhuggen sten och mellan fönstren hängde tunga mattor av garn. Jag hade aldrig sett sådana mattor och visste inte om färgerna hade mörknat av ålder eller om de alltid varit så. En hade ett invecklat snirkligt mönster, som inte betydde någonting. Kanske var det någon slags labyrint. En annan föreställde ett landskap, som om man stod på en hög klippa och tittade ut över skog och sjöar mitt i en röd solnedgång. Det röda var snarare mörkt rostfärgat och de andra färgerna var lika dämpade. Den närmsta mattan tyckte jag var mest spännande. En stor eldsprutande drake med ving­ar vaktade en kvinna i handfängsel och en barhuvad man med sköld och svärd såg ut att vara beredd att ta upp kampen med odjuret. Drakens kropp var som en lång orm med vingar och fyra ben med kloförsedda fötter. Den bilden tycktes rymma berättelsen från en hel bok, som en fantastisk saga.