Wherever You Are || Luke Hemmings | Book 1

Kapitel 7

Zoey's P.O.V

Jag tittade ut igenom fönstret och möttes av en häpnadsväckande syn. 

'' Italien är så vackert. '', viskade jag, och Alex lutade sig över mig för att få en glimt hon också. Jag såg i ögonvrån hur det ryckte i hennes mungipor. '' Verkligen. '', andades hon, och lutade sig sedan tillbaka. Nu var det bara en tidsfråga innan vi skulle landa. Bara en tidsfråga innan jag skulle få se honom. 

'' Du gillar Luke, va? '', sa Alex och jag vände mig mot henne. '' Vad får dig att tro det? '', sa jag och sjönk ihop i min stol. Alex skrattade. '' Zoe, bara erkänn. '' Jag suckade och rätade därefter på mig. '' Jag är så förvirrad, Alex. Jag älskar honom. '', viskade jag, och hon log svagt mot mig. 

'' Jag är helt säker på att han känner likadant för dig. '', sa Alex uppmuntrande. Jag skrattade. 

'' Yeah, right. '', var det ända jag sa. Jag smuttade lite på min fanta, innan jag återigen vände blicken uttåt och såg hur vi kom närmare och närmare det vackra landet. Äntligen.

__

Fortfarande Zoey's P.O.V

Vi hade precis tagit våra första steg på italiensk mark, och jag kände redan hur en svettdroppe rann längst med min panna. Jeansen klibbade mot mina ben och värmen var olidlig. Jag kunde knappt vänta tills jag skulle få byta om till svalare kläder. Alex slöt upp vid min sida och vi följde strömmen med folk för att komma på rätt väg. Väl inne på flygpalsen var det betydligt svalare och jag tackade luftkonditioneringen med hela mitt hjärta. 

När vi hade fått tag på våra reskväskor så tittade vi frågande på varandra. '' Skulle inte dom möta oss här? '', sa Alex. Jag ryckte på axlarna. '' Det var iallafall vad dom sa. '', sa jag och tittade mig omkring. Det var så mycket folk att jag knappt kunde se någonting. Men jag fick, tack och lov, syn på en kvinna som såg ut att jobba här. 

'' Ursäkta mig. '', sa jag andfått när jag väl hade kommit fram till henne.

Hon vände sig om och log vänligt mot mig. '' Vad kan jag hjälpa dig med? ''

'' Brukar det generellt vara såhär mycket folk? '', sa jag och såg förmodligen ut som ett frågetecken, eftersom hon gav ifrån sig ett skratt.

'' Nej, verkligen inte. Men som du kan se så är majoriteten tonårsflickor. Det är pågrund av att ett känt band kommer hit. Dom ska inte uppträda eller någonting, jag vet faktiskt inte vad dom ska göra här. '', sa hon och nu var det hennes tur att se ut som ett frågetecken.

Jag log. '' Okej, tack så mycket. '' Jag vände mig om och såg på Alex. Hon öppnade munnen för att säga någonting till mig, men vi avbröts av en massa skrik. Vi tittade på varandra och nickade. Dom var här.

__

Luke's P.O.V

Jag hade lovat Zoe att vi skulle vara på flygplatsen när dom kom, men det blev lite mer komplicerat än vad vi hade räknat med. På något sätt så hade nyheten om att vi skulle vara här idag spridit sig som en löpande eld på alla sociala medier. Vi var tvugna att ta med oss fem stycken vakter som extra skydd, eftersom att en del av våra fans kan vara lite väl närgångna. 

När vi väl anlände på flygplatsen så befann sig där ett hav av tonårsflickor. Vi steg ut och skriken blev öronbedövande. '' Hur ska vi hitta Zoey och Alex? '', skrek Michael till oss medan vi sprang in på flygplatsen. Även där väntade massa tonårsflickor '' Det här lär ju bli intressant. '', sa Ashton och vinkade åt tjejerna. Jag kunde dessvärre inte koncentrera mig på alla fans, eftersom jag bara hade Zoey i mina tankar. Jag tittade mig omkring men såg inte hennes vackra ansikte någonstans. 

'' Vart är dom? '', sa Calum och kliade sig i nacken. Jag ryckte på axlarna. '' Jag vet inte. '' Det här skulle bli omöjligt.

__

Zoey's P.O.V

'' Ser du dom? '', skrek Alex. Jag skakade på huvudet till svar och försökte trycka mig fram bland alla tjejer. Jag skrek Luke's namn ett par gånger, men kom därefter på att det var ju just det alla tjejer stod och gjorde just nu. Jag himlade med ögonen, och puttade undan ett par tjejer som stod i min väg. Halleluja, vilken bra start på semestern. 

__

Luke's P.O.V

Jag kliade mig i nacken och fortsatte att titta mig omkring efter Zoey. Plötsligt skymtade jag Alex ansikte bland havet av folk. '' Alex? '', skrek jag och hon vände sig mot mig. Hon sken upp i ett stort leénde och sprang mot mig. Vi omfamnade varandra i en stor kram. '' Vart är Zoe? '', sa jag och Alex började titta oroligt omkring sig. '' Jag vet inte, jag måste ha tappat bort henne. '' Min puls ökade och jag kände hur oron inom mig steg. 

'' Gå bort och ställ dig hos dom andra killarna, jag fortsätter att leta. '', sa jag och hon gjorde som jag sa. Vart är du, Zoe?

__

Zoey's P.O.V

Fan. Jag hade tappat bort Alex. Jag kände hur paniken kom smygande. Nej, nej, nej. Jag kunde inte få panik här. Jag tog några djupa andetag innan jag satte mig på min resväska. '' Zoey? '', hörde jag någon skrika. Jag ryckte till, och ställde mig upp. '' Luke? '', skrek och och tittade omkring mig. '' Zoey? '', rösten kom närmare. '' Luke? '', skrek jag tillbaka och snart skymtade jag hans ansikte bland allt folk. I den sekunden slutade jag att andas. Han var här. 

'' Luke! '', skrek jag och började springa mot honom. Han vände sig om och han sprack upp i ett leénde när han såg mig. Jag kastade mig i hans famn och kände direkt hur tårarna började komma. Jag är äntligen hemma. I hans famn är jag hemma. Alla pusselbitar hade äntligen fallit på plats. 

~

Okej, jag ska vara ärlig. Det här kapitlet vill jag helst av allt spy på. Haha, det blev så himla dåligt och jag slösade precis ett helt kapitel på hur dom hittade varandra. Men jaja, det får vara så. Jag har ingen inspiration idag, det är allt. Men den kommer nog tillbaka snart. :) x