Wherever You Are || Luke Hemmings | Book 1

Kapitel 9

Zoey's P.O.V

Jag tittade mig omkring i arenan och förundrades över hur mycket folk det kom. Hela arenan var fylld till brädden, och överallt hördes upprymda skrik om både 5 Seconds of Summer och One Direction. I den stunden så kände jag en sån enorm stolthet. Dom hade lyckats. Dom hade äntligen lyckats.

'' Det här är så häftigt. '', sa Alex och tittade sig omrking. '' Verkligen. '', instämde jag. Jag tittade därefter upp på scenen, och noterade att Luke's mick stod närmast mig av alla som stod på parkett. Score. 

Plötsligt så fylldes arenan av öronbedövande skrik, vilket bara tydde på en sak. Både jag och Alex vände våra blicker mot scenen. I samma sekund så kom först Ashton in och satte sig bakom trummorna, sedan kom Calum in och ställde sig vid micken längst till höger, strax där efter kom Luke in och ställde sig vid micken längst fram och sist, men inte minst, så kom Michael in och ställde sig vid micken längst till vänster. Dom började direkt att spela på Don't Stop. Det lät fantastiskt och man verkligen såg hur dom njöt av varenda sekund på scen. 

Både jag och Alex dansade, skrek och sjöng med i låtarna. När dom väl började spela What I Like About You så sökte Luke ögonkontakt med mig. Jag mötte hans blick och log stort mot honom, innan jag gjorde några grimaser vilket fick honom att tappa bort sig helt och istället börja gapskratta. Calum var dock snabb med att sjunga istället för Luke. Medan Luke hämtade andan efter sin skrattattack fick jag ögonkontakt med Ashton (fråga inte hur) och han blinkade med ena ögat mot mig. Vänta, va? 

'' Oh my god, Ashton flirtade med dig! '', skrek en tjej till höger om mig. Jag vände på mig och såg på henne. '' Så det var inte bara min inbillning? '', sa jag förvirrat. Hon pekade på en av storskärmarna. '' Man såg det där. '', skrek hon. Jag svalde och vände mig om till Alex. Hon tittade på mig med en allvarlig min. '' Är du och Ashton på G eller någonting? '', skrek hon mot mig. Jag skakade hastigt på huvudet. '' Nej, jag är lika förvirrad som du är. '', sa jag och vände min blick mot scenen igen. Ashton tittade fortfarande på mig, och jag kände hur en lätt rodnad spred sig över mina kindben. Tack och lov så ställde sig Luke framför mig och våran ögonkontakt bröts. 

Keep on whispering in my ear, tell me all the things that i wanna hear, 'cause it's true, that's what I like about you. That's what I like about you (what I Like about you) That's what I like about you (what I like about you) That's what I like about you (what I like about you) That's what I like about you, you. That's what I like about you.

Hela arenan skrek. Vad hände med att applådera egentligen? Konserten fortsatte, och killarna såg ut att ha så mycket kul. Dom dansade, sjöng, skojade med publiken och sprang runt lite överallt. Man blev glad av att se dom. Jag blev glad av att se dom.

'' Dom var helt otroliga! '', skrek Alex när killarna hade gått av scenen. '' Jag vet! Så mycket energi! '', skrattade jag. Alex lutade sig mot mig. '' Luke kunde knappt släppa dig med blicken. '', viskade hon i mitt öra och jag kände hur en rodnad spred sig på mina kindben. '' Inte Ashton heller, för den delen. '', sa Alex och jag slog till henne på armen. '' Det var bara en blinkning, Alex. '', sa jag och tittade bort. '' Är du helt säker på det? '', sa hon men jag svarade inte. För det var jag inte.

Snart kom One Direction killarna ut på scen. Arenan gallskrek (seriöst, applåderar ingen i dessa tider?) och stämningen var på topp. Alex skrek och skrek och jag började undra när hennes röst faktiskt skulle ta slut. Hela konserten var underbar, och den tog slut alldeles för fort. Det var dock inte den sista jag och Alex skulle få se på den här resan, det visste vi. Så fort arenan började tömmas på folk så gick vi backstage igen.