Wherever You Are || Luke Hemmings | Book 1

Kapitel 24

Luke's P.O.V

Jag blickade ut över regniga London. Det var sista dagen här på våran turné och vädret bjöd på regn och rusk, och ensamhet för den delen då Jessica var tvungen att prova på något spa. Jag lyssnade faktiskt inte så noga när hon pratade om det, då sådana saker inte får min intresseflagga att nå toppen. Dock var tystnaden ändå ganska skön, eftersom jag fick tid till att skriva på låten som jag började fila på för ungefär fyra veckor sedan. Melodin och dom två första meningarna var klara. Jag vet att det inte alls är mycket, men det är iallafall en början. Jag började återigen att spela melodin på gitarrens strängar och lät sedan mina läppar forma ord. 

For awhile we pretended that we never had to end it , but we knew we'd have to say goodbye. You were crying at the airport, when the finally closed the plane door, I could barely hold it all inside. 

Jag slöt mina ögon, och försökte att komma på en fortsättning. 

Torn in two, and I know I shouldn't tell you but I just can't stop thinking of you. Wherever you are, you. Wherever you are. Every night I almost call you, just to say it always will be you. Wherever you are. 

Låten var som gjord på mina känslor för Jessica, dock så vet jag inte vart jag fick Wherever You Are ifrån. Meningen kändes på ett sätt väldigt bekant. Jag slutade dock att fundera på det då jag inte kom fram till något vettigt svar, och skrev istället ner texten på en tom sida i mitt block. Jag hade aldrig haft en fin skrivstil, men jag gillar ändå synen av bokstäver som skapas med några ynka streck. Jag slängde därefter en snabb blick på klockan och noterade att den var strax efter halv tio på förmiddagen. Tanken på att ligga i sängen hela dagen och bara klinga på min gitarr var otroligt lockande, men jag bestämde mig för att det var inte så jag ville spendera min allra sista dag på den här turnén. Istället så tog jag en snabb dusch, borstade mina tänder, fixade mitt hår och drog sedan på mig kläder. Ett par svarta byxor med hål vid vänstra knät, en mörkblå t-shirt med en svart uppknäppt hoodie över och mina svarta vans. Därefter haffade jag åt mig min mobil och gick ut från hotellrummet och styrde mina steg mot Zoeys hotellrum. 

__

Zoey's P.O.V

Jag kollade på mig själv i spegeln. Rödsprängda ögon och uttryckslöst ansikte var nu mera jag i ett nötskal. Dom var tillsammans, ett par. Det gjorde så ont, som att få en kniv stucken i hjärtat var och varannan minut. Stunden som hade berättat det, för fyra dagar sedan, hade mitt liv rasat sönder framför mina ögon. Dock så hade min mobil börjat att ringa, så jag hade haft en ursäkt att storma ut ur rummet för att sedan drunkna i ett hav av tårar. Jag hade hållt mig på avstånd från Ashton då jag inte ville att han skulle misstänka mina känslor för Luke. Men jag kunde inte låta en kille få förstöra hela mitt liv, det var därför jag tog mig i kragen och släpade in mig i duschen. Efter att min kropp vaknat till liv och både mitt hår och min kropp kändes fräschare så klev jag ur duschen och virade en hannduk runt min kropp. Därefter borstade jag mina tänder, fönade mitt hår och sminkade mig innan jag fortsatte mot kläderna. Då London bjöd på regn och kallt väder, så valde jag ett par taita, lågmidjade jeans och en blå, långärmad slapp tröja. Jag satte mig på huk för att knyta mina svarta vans, men avbröts av några nätta knackningar på hotelldörren. Jag tvekade vid handtaget, men tryckte ändå ner det och öppnade dörren. Inte Luke, inte Luke, inte Luke, inte Luke.

'' Hej Zoe! '', sa Luke och log mot mig. Fan.

'' Hej Luke. '', mumlade jag men tvingade upp mina mungipor i ett leende. '' Vart är Jessica? ''

'' På något spa. Jag lyssnade inte så noga. '', skrockade han och jag nickade. '' Vart är Ashton? '', fortsatte han sedan och drog ut på o:et, vilket resulterade till Ashtooooon.