Wherever You Are || Luke Hemmings | Book 1

Kapitel 8

Luke's P.O.V

Zoe och jag hade bett om lov att få gå sista biten till hotellet, då vi ville ha lite egen tid med varandra. Jag var dock tvungen att gå med solglasögon och en stor huvtröja för att inte bli igenkänd. Men jag klagade inte, eftersom jag hade Zoe vid min sida. 

Himlen var klarblå, solen sken och Italien var vackert. Zoe sken starkare än solen den själv när hon gick sida vid sida med mig och pekade på alla olika sevärdigheter. Hon sprang före mig upp på en liten kulle, för att få en skymt av havet. Jag stannade till mitt i ett steg och bara såg på henne. Vinden tog tag i hennes blonda hår och blåste det åt sidan, vilket gav mig en bättre syn på hennes sockersöta ansikte. Hon var vacker, och jag var inte ensam om att tycka det, det visste jag.

Jag gick upp på kullen och omfamnade henne i en lång kram. Hon vilade ansiktet mot min bröstkorg, och jag vilade min kind på hennes huvud. '' Jag är så glad att du är här. '', viskade jag och jag såg i ögonvrån hur hon log. '' Jag är så glad att vara här. Med dig. '', log hon och tittade på mig. Jag mötte hennes blick, och insåg därefter hur nära vi stod varandra. Om jag böjde mig fram, bara några centimeter, så skulle jag få känna hennes läppar mot mina. Vänta, va? Tänkte jag precis det där? Nej, nej, nej.

__

Zoey's P.O.V

Jag kände en sån längtan av att kyssa honom nu när vi stod här tillsammans. I varandras famnar, så nära. Men jag kunde inte göra det, jag kunde inte. Det skulle förstöra våran vänskap, vilket jag inte kunde riskera. Istället log jag mot honom och drog mig tillbaka. 

'' Så, vart är hotellet? '', sa jag och tittade mig omkring.

Luke pekade åt höger. '' Ditåt, det är en bit. '' Han suckade.

Jag skrattade och slog honom på armen. '' Luke Hemmings, hur dålig kondition har du egentligen? ''

Han skrattade. '' Bättre än dig iallafall, Zoey Miller. '' 

Jag vände mig om och började gå. '' Det tvivlar jag starkt på, Hemmings. ''

__

Luke's P.O.V

Jag sprang ifatt Zoe och lyfte upp henne. Hon skrek till och himlade med ögonen mot mig. '' Jag är iallafall starkare än dig. '', sa jag stolt och fortsatte att gå med henne i min famn.

'' Vilken överraskning. '', sa hon sarkastiskt. '' Kan du släppa ner mig nu? ''

Jag skrattade och släppte sedan ner henne. '' Tackar. '', sa hon och lipade mot mig och jag var snabb med att lipa tillbaka. Vi fortsatte att gå under tystnad, och snart skymtade jag vårat hotell bland en del andra hus. '' Där är vårat hotell. '', sa jag och pekade på byggnaden. Zoe sken upp. 

'' Det ser så hemtrevligt ut. '', andades hon. Jag skrattade.

'' Det är det, och så nära stranden. '', sa jag och gjorde en gest mot stranden som låg på min vänstra sida. Zoe nickade och jag la armen om henne. Hon lutade sitt huvud mot min axel och vi fortsatte sedan att gå. 

'' Hörni, turturduvor, kom upp nu så vi kan dra till stranden. '', hördes en mycket bekant röst. 

Vi bokstavligen slet oss ifrån varandra och tittade upp. Ashton stod på hotellrummets balkong och log mot oss. Zoe skrattade och sprang före in i hotellets lobby. Själv stod jag och tittade efter henne. Turturduvor? Ser vi ut som ett par? Varför är jag så förvirrad?

__

Zoey's P.O.V

Mitt och Alex hotellrum var som en dröm. Högt i tak, vita väggar, stor dubbelsäng, lyxigt badrum och en stor balkong som vette mot havet. Killarna bodde i rummen intill oss. Ashton och Luke till höger, och Michael och Calum till vänster. Jag gick ut på balkongen och kisade mot havet.