Wherever You Are || Luke Hemmings | Book 1

Kapitel 18

Calum's P.O.V

Ashton höll om Zoey och hon grät sig hes i hans trygga famn. Det gjorde ont att se henne så ledsen och sårbar, men det fanns tyvärr ingenting vi kunde göra. Förutom att klå upp Luke, vilket jag förmodligen skulle ta tillfälle i akt och göra. Zoey är den roligaste och en av dom vackraste tjejer jag någonsin träffat på i livet, och jag förstod inte att Luke inte såg det. Men jag visste att innerst inne, bakom alla sina såkallade ' känslor ' för den där tjejen, så älskade Luke Zoey mer än livet. En vacker dag skulle han inse det, det var jag säker på. 

Alex strök Zoey omsorgsfullt över hennes blonda hår och Ashton pussade hennes hårfäste. Det var ingen tvekan på att Ashton hade känslor för Zoey, det var garanterat. Dock skulle nog Ashton bryta ihop om han fick veta skälet till att Zoey grät sig livlös, det var därför varken jag eller Alex nämnde det. Det sista vi behövde var två förstörda personer att ta hand om, då vi nu behövde finnas där för Zoey. 

Mina tankar avbröts av att hotelldörren öppnades. Situationen blev genast värre då jag såg Luke komma in med någon brunhårig tjej i hälarna. Jag kunde inte undgå att tycka hon var vacker, för det var hon. Men Zoey hade det där lilla extra som gjorde henne så speciell, på ett bra sätt. Luke behövde bara förstå det.

'' Hej! Jag skulle bara hämta en sak. Förresten, det här ä- '', började Luke men hans röst tonade bort när hans blick landade på Zoey som halvlåg i Ashton's famn. Med ens såg jag hur hans ansikte förvreds i kärleken för henne, men när jag blinkade så var det borta. Men det fanns där, det kunde jag konstatera. 

'' Vad har hänt? '', sa Luke mjukt och sjönk ner på huk jämte Ashton. Han la sin hand på Zoey's vänstra arm, och hon stelnade direkt till. Hennes gråt avtog och hon vände stelt bort huvudet från Luke's ansikte. Jag såg hur hon blinkade hjälplöst mot Alex, och Alex vände sin blick mot mig. Jag reagerade snabbt och ställde mig upp.

'' Vem är det här, Luke? '', sa jag och log stelt mot brunetten som stod och tittade ner i golvet. 

Luke reste sig upp på fötter och släppte motvilligt Zoey med blicken. '' Det här är Jessica. '', sa han och log. Om leendet var äkta eller oäkta var för tillfället oklart. 

'' Hej, Jessica. Mitt namn är Calum. '', sa jag och sträckte fram handen. Hon skakade min hand och log mot mig. Jag vet inte varför, men plötsligt fick jag en sån längtan till att slå till henne hårt i ansiktet. 

'' Jag vet redan vem du är. Trevligt att träffas, jag är ett stort fan. '', sa hon och jag försökte mig på ett leende. Därefter ställde sig Alex upp och log mot Jessica. Jag tror att jag var den ända som märkte att Alex leende var fejk.

'' Hej, Jessica. Mitt namn är Alex. Jag är nära vän med killarna. '', sa hon och skakade Jessica's hand, lite väl hårt om ni frågar mig. Jessica log, men jag tror vi alla hade väldigt svårt att koncentrera oss då Zoey fortfarande halvlåg i Ashtons famn mitt på hallgolvet. Jag harklade mig, och Ashton förstod direkt. Han ställde sig upp och hjälpte sedan Zoey att ställa sig upp. Hennes knän skakade, och hon tittade ner i golvet och försökte i ett desperat försök att få bort mascaran runt hennes ögon.

'' Hej, Jessica. Jag är Ashton. '', sa Ashton och skakade Jessica's hand. Jessica log.

'' Trevligt att träffas, och jag vet även vem du är. Jag är ett stort fan. '', sa hon och skrattade blygt. Får jag slå henne nu?

'' Hej, Jessica. '', sa Zoey och vi alla ryckte till. Hon skakade Jessicas hand och såg allmänt lugn ut. Zoey hade dock alltid varit en bra skådespelare, vilket lönade sig i det här ögonblicket. 

'' Jag tror vi fick en liten dålig start. Mitt namn är Zoey. '' Zoey log varmt mot Jessica, men jag tror att hon ville slå till henne lika gärna som jag ville det.