Wherever You Are || Luke Hemmings | Book 1

Kapitel 2

Luke's P.O.V

Vi betalade för all vår mat och gick sedan och satte oss ner runt ett ledigt bord. Jag och dom andra killarna högg direkt in på våra Big Macs. Zoe skrattade åt oss, och vi tittade alla upp på henne.

'' Vad? '', sa Michael med munnen full av hamburgare.

'' Hungriga tonårskillar. '', var allt hon sa innan hon högg in på sina McNuggets.

Vi åt under en bekväm tystnad. Dock gjorde jag och Zoe hela tiden grimaser åt varandra då vår vänskap inte är riktigt normal. Men hon betyder allt för mig. Utan henne hade vi inte varit ett band, och utan henne hade jag aldrig varit lika lycklig som jag är idag. Man kan säga att vi är som två pusselbitar. Tillsammans passar vi perfekt, men utan varandra så är vi bara vilsna och ensamma. Det kanske var en konstig jämförelse, men som jag sa, vi är båda två lika konstiga.

'' Luke? ''

Jag väcktes ur mina tankar av Calum's röst. '' Va? ''

'' Du är ju helt borta. '', skrattade Ashton.

Jag slog till honom på axeln och flinade sedan.

'' Okej, jag orkar inte vänta längre. Kan ni snäääälllaaaaa berätta vad det är ni döljer? '', sa Zoe och gjorde sina berömda valpögon.

Killarna och jag tittade på varandra innan vi tillsammans skrek det.

'' VI SKA PÅ TURNÈ TILLSAMMANS MED ONE DIRECTION! ''

Zoe satte sin cola i halsen och fick stora ögon.

'' VA? HUR? VAR? NÄR? VEM? HUR LÄNGE? '', skrek hon.

'' Dom såg en youtube video med oss, runt hela Europa, om en månad, i två månader. '', skrattade vi.

Zoe slängde sig upp från sin stol och sprang runt och kramade oss alla.

'' JAG ÄR SÅÅÅ STOLT ÖVER EER. '' skrek hon.

Vi skrattade, men när hon väl kom till mig för att ge mig en kram så märkte jag att hennes leende var glatt, men hennes ögon var sorgsna. Hon kramade om mig extra länge, och jag drog in doften av hennes hår. Äpplen, som alltid. Hon luktade alltid underbart av äpplen och andra söta dofter. När hon drog sig från mig upptäckte jag att en tår på hennes kind. Jag strök bort den med min tumme, och tittade in i hennes ögon.

'' Varför gråter du? '', viskade jag.

Hon log bara sorgset mot mig och sa ingenting, utan fortsatte över till Calum och gav honom en stor bamsekram. Jag satt kvar på min stol och följde henne med blicken. Vad var det som var fel? 

______

Zoey's P.O.V

Jag låg vaken i min säng och drunknade i mina egna tårar. Jag var så himla stolt över killarna, att dom äntligen hade lyckats. Att få turnera med One Direction är ju inte heller lite coolt. Men sommarlovet börjar om en månad, och sommarlovet är i två månader, vilket innebär att jag måste klara mig ensam hela sommarlovet utan killarna. Utan Luke. Jag hade visserligen Alex (Alexandra), min bästa tjejkompis. Men jag hade aldrig varit borta från dom så länge. Tanken på att vara borta från Luke i två månader fick mig att vilja gå ut och gräva min egna grav. 

Jag väcktes ur mina tankar av att min väckarklocka ringe. Vänta, va? Jag tittade på klockan och insåg att den var halv sju på morgonen. Hade jag legat vaken hela natten och bara tänkt på det här? Jag gav ifrån mig en djup suck, innan jag tog mig upp ur sängen och begav mig mot badrummet.

Jag studerade mig själv i badrumsspegeln. Synen var inte vacker. Mina ögon var svullna och rödgråtna, mitt levde sitt egna liv och allt var bara fel. Jag gick snabbt in i duschen och vred på kallvattnet. Det kändes svalt och skönt mot min nakna hud. Jag tog en snabbdusch, fönade mitt hår och begav mig sedan mot mitt rum. Jag drog snabbt på mig ett taita, lågmidjade jeas med hål vid knäna, ett vitt bluslinne och ett par låga, vita converse. Sedan plattade jag mitt hår och sminkade mig.