Del 1|| Okej, visst

1.1K 10 0
                                    

Jag satte mig ner på min skrivbordsstol samtidigt som jag satte på min dator. Nu skulle jag äntligen få se hur han ser ut!

När min dator startat upp går jag in på den blåa appen med ett stort "S" på som också kallas för Skype och slog in användarnamnet han skickat till mig på sms. En användare med en helsvart profilbild ploppade upp och jag tryckte mig in på användaren. Jag fixade till mitt hår och min tröja innan jag tryckte på knappen så man pratade face time.

"Hei Ida! Dessverre er webkameraet mitt ødelagt, men det spiller ingen rolle?"
(Hej Ida! Min webcam är tyvärr sönder men det gör väll inget?) Hörde jag en mörk stämma från datorn. Jag skakade på huvudet.
"Nej nej, det är okej" svarade jag och log mot min webcam som filmade mig till personen jag pratade med. Jag känner igen hans röst så mycket men jag kan inte sätta fingret på vem den tillhör!

"Men du, kan du ikke stå opp så jeg ser hvordan du ser ut?"
Med en förvirrad blick kollade jag mot min dator.
"Ehm.. okej"
Sa jag och ställde mig upp.
"Du kan vel også snurre litt rundt?"
Jag gjorde som han sa och snurrade runt ett varv.
"Hvilken fin kropp du har"
Jag fnissade till efter hans yttrande mening.
"Tack"
Jag rodnade.
"Du er sør når du rødmer Ida"
(Rødmer=rodnar)
Jag log mot honom, eller mot min webcam då.

"Du Ida, kan du ikke ta av din skjorte"
Jag skakade på huvudet.
"Men vær så snill!"
Jag suckade, att folk alltid lyckas övertala mig om olika saker. Jag ställde mig upp och gick mot min dörr för att stänga och låsa den, visst det var mitt i natten men man kan aldrig vara säker på att någon skulle vakna eller vara vaken och gå in till mitt rum. Jag går tillbaka och ställer mig framför min dator och snabbt drar jag av mig min tröja. En BH har jag självklart under!

"Kan du ikke ta av BH:n din også?"
Chockad som jag blev stelnade jag till och kollade med uppspärrade ögon mot min dator. Ville han att jag skulle ta av min BH?!
"Men kom igjen, jenta mi, vær ikke så sjenert!"
(Men kom igen, flicka lilla, var inte så blyg)
Jag skakade på huvudet, jag vill inte, kan han inte bara sluta!
"er din søster kalt Julia Karlsson og er 8 år gammel?"
"Jo..ja.."
hur fan kunde han veta det?
"Hvis du ikke gjør det som jeg sier da vil hun forsvinne og aldri komme tilbake!"
Aldrig att jag skulle låta honom ta Julia! Min lilla Julia.
"Okej, visst"
———————————————————————————
Det här var då inledningen på boken! Hoppas ni kommer tycka om den!

Kär i min kidnappares son||M.G {Färdigskriven}Where stories live. Discover now