Kär i min kidnappares son||M.G {Färdigskriven}

Del 20|| Full

Han kollar konstigt på mig.
"Jag förklarar sen, kan du snälla ta henne?"
Han nickar tveksamt och tar emot Ida som bara fnittrar.
"Ååå! Hjej Marcusk"
Säger Ida och fnittrar. Hon hoppar upp och ner innan hon springer ifrån Marcus och lägger sig ner i soffan. Rätt som det är har hon rullat ner på golvet och skrattar.
Jag tar av mig mina skor som jag prydligt ställer vid de andra skorna i hallen. Sedan hänger jag upp min jacka på en krok.

Steg i trappan hörs och snart kommer Martinus ner med endast byxor. Min blick dras automatiskt till hans magrutor.
"Eee.. jeg vil nok gå på en skjorte"
(Eee.. jag går nog och tar på mig en tröja)
Säger Martinus lite obekvämt. Jag kollar snabbt bort och rodnar. Martinus går upp igen och kommer snart ner med en tröja som döljer hans vältränade mage.

"Såå, prøvde hun å drepe seg selv og er nå full?"
Jag nickade.
"Hva skal vi gjøre?"
Fortsatte Martinus medan han suckade.
"Jag vet inte men hon behöver nog sova, klockan är ändå två på natten"
Sade jag trött. Tvillingarna nickade instämmande.
"Jag och Ida kan sova på soffan"
Sade jag och log. De nickade och gick upp på deras rum.
"Ida gå och lägg dig i soffan nu!"
Befallde jag. Hon fnittrade bara och fortsatte springa runt soffan medan hon tjöt några glädjetjut.
"Snälla Ida!"
Som innan lyssnar hon inte.
Jag suckar.
"Ååå, kolja ejn knijv"
Hon går mot en kökskniv som ligger på köksbordet.
"Ida?"
Frågar jag lite osäkert. Hon tar upp kniven och börjar leka med den.
"Ida släpp den!"
Hon skrattar och kollar på mig.
"Vad? Injget kjommer att händja"
Säger hon och skrattar ännu en gång.
"Marcus! Martinus!"
Ropar jag högt. Snabba steg i trappan hörs och snart står tvillingarna bredvid mig. Jag pekar på Ida, de vänder sina blickar mot henne.
"Ida, legg ned kniven, er du snill"
Försöker Martinus men hon kollar bara på honom och skrattar.
"Ida, legg ned kniven nå!"
Säger Marcus. Hon rycker på axlarna.
"Okjej då pappa"
Säger hon och lägger ner kniven för att sedan börja springa runt på nedervåningen igen.
"Jeg kan ta henne, hun ser ut til å høre på meg"
(Jag kan ta henne, hon verkar lyssna på mig)
Suckar Marcus. Martinus och jag nickar. Marcus går fram till Ida som för tillfället stannat vid soffan. Han bär upp henne i sin famn för att gå med henne upp till Marcus rum. När Marcus dörr till hans rum stängs igen börjar Martinus prata.

"Vil du sove her nede eller sove med meg på rommet mitt?"
Frågar han snällt men lite nervöst.
"Är det okej om jag sover med dig?"
Han nickar glatt och tillsammans går vi upp för trapporna och in i hans rum. Trött drar jag av mig min tröja och byxor. Martinus kollar på mig.

"Sluta stirra"
Sade jag och rodnade.
"Men du er så pen"
Sade han vilket fick mig att rodna ännu mer.
"Ehm.. tack"
Sade jag osäkert och kollade på Martinus. Han log mot mig, jag log tillbaka.

Han drog av sig sin tröja vilket fick min blick att återigen landa på hans six-pack.
"Liker du det du ser?"
Frågar han med en mörk och tyst röst. Jag rodnar bara och möter hans bruna ögon igen. Han går mot mig och lägger sina händer på min midja. Jag lägger mina armar runt hans nacke. Vi kollar in i varandras ögon. Jag lutar mig fram och kysser honom passionerat på läpparna. Han besvarar kyssen som snart går över till hångel. Vi lägger oss i Martinus säng utan att släppa kontakten om våra läppar.

((Marcus perspektiv))
*Lite innan*
Jag bar upp Ida i min famn för att sedan bege mig till mitt rum. Jag stänger dörren efter mig. Ida lägger jag försiktigt ner i min säng men snabbt ställer hon sig upp och börjar springa omkring i mitt rum.

"Ida! Kom hit nå, du vil sove!"
(Vil=ska)
Sade jag bestämt.
"Okej pappa"
Sade hon med en ganska så barnslig röst. Hon gick till mig.
"Ta av deg klærne dine og legg deg ned under teppet"
Säger jag medan mina ögon vilar i hennes brungröna ögon. Hon skakar på huvudet. Jag suckar.
"Beklager, men jeg er tvunget"
(Tvunget=tvungen)
Säger jag till Ida. Sakta drar jag av hennes hoddie. Jag möts av en massa skärsår på hennes arm men väljer att inte fråga henne om det just nu, hon får berätta när hon är redo, plus så är hon full nu. Jag knäpper upp hennes byxor och drar av hennes byxor. Hon sparkar lite med sina ben men efter ett tag lyckas jag få av henne sina byxor.
"Tack Marcus"
Sade hon med en ganska så normal röst men ändå ganska flummigt. Hon gick fram till mig och la sina armar runt min nacke medan hon satt på knä i sin säng.
"Ida?"
Frågade jag förvirrat. Hon flinade bara.
"Jag älskar ju dig"
Säger hon och lutar sig närmare mig.
"Nei Ida!"
Säger jag bestämt och puttar bort henne lätt.
"gå til sengs"
(Gå och lägg dig)
Säger jag smått irriterat. Snabbt har hon lagt sig under täcket.
"Kan du sova hos mig?"
Frågar hon och jag nickar tveksamt.
Jag drar av mig mina kläder och lägger mig sedan under täcket bredvid Ida. Försiktigt lägger jag mina armar runt henne. Hon tar tag i min hand och jag kan se att hon ler smått. Jag sträcker mig mot nattduksbordet där min lampa står och lyser. Jag stänger av den och sluter mina ögon. Undrar hur hon kommer att reagera imorgon.
———————————————————————————
Rösta & Kommentera✨

Tack för över 100 röster!!🙈

Ni är bäst!💕