Kär i min kidnappares son||M.G {Färdigskriven}

Del 18|| Hemma hos Gunnarsen

Med hörlurarna inpluggade i mina öron spelandes en hög musik skrev jag lite fakta om kändisen vi valt. Vi valde Ruel. En stor artist inom Australien/Oceanien (han finns på riktigt och hans sånger är svin bra! Ni borde verkligen lägga Ruel på minnet!).
En hand läggs på min axel vilket får mig att rycka till. Jag drar ur min ena hörlur och pausar musiken.
"Lytter du på meg eller?!"
(Lytter=Lyssnar)
Sade en arg Martinus. Jag skakar bara på huvudet för att sedan återgå till mitt arbete.
En hög suck lämnade personen bredvid mig.
"Vi går hjem til meg etter skolen!
Jag stelnade till av Martinus nyss yttrande ord.
"Varför ska jag följa med?"
Frågade jag lite misstänksamt.
"Vi skal studie"
(Vi ska plugga)
Svarade Martinus som om det var det uppenbaraste i hela världen. Jag höjde på mitt ena ögonbryn.
"Marcus og Felicia vil også være der"
(Være=vara)
Fortsatte han efter att ha sätt mitt ansiktsuttryck. Jag suckade men nickade tveksamt. Om Felicia är där känns det tryggare och säkrare iallafall.

Med Martinus vid min vänstra sidan var vi mig påväg hem till honom, *suck. Vi stannade framför ett stort vitt hus. Martinus låste upp ytterdörren och öppnade den sedan. Han gjorde en gest med sina armar att jag skulle gå in. Jag gjorde som han sa och gick in i det stora huset.
"Vi er hjemme nå"
Ropade Martinus högt. Snabba steg i trappan hördes och snart stod två bekanta personer framför oss. Jag gick fram till Felicia och gav henne en kram.
"Vi klarar det här"
Viskade hon i mitt öra så bara jag skulle kunna höra. Jag nickade svagt. När vi drog ifrån tog jag av mig mina skor och hängde upp min jacka på en krok som fanns i hallen vi nu stod i.
"Jeg får ikke en klem?"
(Får inte jag någon kram?)
Jag skakade på huvudet åt Marcus nyss yttrande mening. Han kollar på mig med valpögon. Jag himlar roat med ögonen.
"Men, ska vi sätta igång med plugget då?"
Frågade Felicia och jag nickade. Felicia och jag gjorde armkrok med varandra och gick in i köket med våra väskor i våra lediga händer. Vi satte oss på två av platserna som fanns vid deras matbord. Martinus satte sig bredvid mig och Marcus satte sig bredvid Felicia. Martinus tog upp sitt skrivhäfte där han skrivit ner den informationen vi hittat om artisten Ruel.

Vi har nu jobbat på vårt arbete i snart två timmar ungefär och jag börjar bli uttråkad. Hastigt ställer jag mig upp så allas uppmärksamhet hamnar på mig.
"Hva gjør du?"
Frågade Martinus och skrattar lätt.
Jag svarade honom inte utan sprang ut från köket och uppför trapporna. På övervåningen möttes jag av två stängda dörrar. Jag öppnade dörren till det ena rummet och direkt möttes jag av en doft av one million. Det fanns en massa Manchester United affischer, en säng och ett skrivbord. Rummet såg ut som alla andra förutom alla affischer och bilder. Jag gick fram till hans skrivbord och möttes av en massa bilder på.. mig?
Det var bilder från när jag varit på fotbollsträning, i skolan, hemma när jag äter frukost och när jag sover. En hand läggs på min axel och skrämt hoppar jag till men vänder mig inte om.
"Jeg har savnet deg jenta min"
Viskade en mörk och hes röst i mitt öra vilket fick min hud att knottras. Marcus drog bort lite hår som hängde över min ena axel och la det på min andra. Han lämnade några små och lätta kyssar på min nacke. Jag vände mig mot honom. Hans fina bruna ögon drunknade jag nästan i. Jag höjde min hand och slog till honom hårt på kinden. Han la sin hand på hans illröda kind. Snabbt sprang jag förbi honom och nerför trappan.
"Vi ska gå nu Felicia!"
Sade jag argt medan jag tog tag i hennes arm dragandes henne mot hallen. Hon kollade oförståeligt på mig.
"Jag berättar sen"
Sade jag med ilska i min röst. Marcus kom ner springandes från trappen och kollade argt på mig.
"Skyll dig själv din jävla idiot!"
Skrek jag på honom innan jag begav mig ut från Gunnarsens hus. Aldrig att jag kommer tillbaka dit! Aldrig! Jag visste att de inte förändrats.
———————————————————————————
Ojojoj!
Vad händer härnäst?
Hur ska det gå med deras grupparbete?

Rösta & kommentera för mer💕