"Jag går för att duscha Marcus"
Säger jag trött till honom. Han hummar som svar. Jag går in till badrummet och stänger dörren efter mig.
"Men vafan Marcus!"
Säger jag högt när jag inser att badrumsdörren inte har ett lås. Jag suckar innan jag klär av mig alla mina kläder. Jag ställer mig i duschen och sätter på varmvattnet.
"Hei Babygirl"
Skrämt skriker jag till. Marcus skrattar innan hans armar slingrar sig runt min midja. Han har bara byxor på sig vilket förhoppningsvis betyder att han inte tänker våldta mig, hoppas jag. Han börjar kyssa min hals."Marcus snälla nej, jag vill inte"
Han slutar kyssa mig.
"Shhh babygirl"
"Nej, jag vill inte"
Säger jag när hans händer börjar massera mina bröst. Några tårar lämnar mina ögon.
"Ikke gråt bby"
Säger han och vänder mig om så jag står med mitt ansikte mot hans. Han kollar djupt in i mina ögon.
"Beklager babygirl, men ingen kan hjelpe deg, de nærmeste naboene bor hundrevis av miles herfra"
Säger han vilket gör mig rädd.
"Du är fan helt jävla störd"
Säger jag drygt men ångrar mig direkt efter jag sagt det.
"Hva i helvete kalte du meg?!"
Ryter han argt på mig. Jag svarar honom inte utan backar när han går närmre mig.
Han tar ett hårt grepp runt mina käkar."Förlåt! Jag menade det inte Marcus! Snälla gör inget med mig förlåt!"
Säger jag fort medan fler tårar lämnar mina svullna ögon. Han kollar in i mina ögon med sina mörka och kalla ögon.
"Du blir fortapt for denne gangen, men tro ikke at jeg er så fin hver gang!"
(Du slipper undan för den här gången men tro fan inte att jag är lika snäll alla andra gånger)Säger han sammanbitet vilket får mig att pusta ut av lättnad. Han kysser mig på kinden innan han går ut från badrummet. Fy fan vad rädd jag är..
-
Jag sitter nu vid matbordet med en tallrik full med köttbullar och makaroner. Min gaffel petar jag runt i min mat medan jag då och då diskret kollar på Marcus. Han glufsar i sig maten som om han inte ätit på flera år.
"Stopp stirre og spis maten"
Säger Marcus och vänder upp sin blick mot mig så våra ögon möter varandra. Jag kollar genast ner i min mat och rodnar smått.
"Du er søt når du rødmer jenta min"
Hans ord får mig att rodna ännu mer.
Han fortsätter att äta sin mat medan jag inte ens tagit en tugga. Marcus kollar på mig och suckar. Han ställer sig upp och går mot mig. Han sätter sig på stolen bredvid mig och tar gaffeln ifrån min hand. Han fångar upp en köttbulle på gaffeln som han sedan för mot min mun."Åpne kjeften din og spis"
Säger han irriterat. Sakta öppnar jag min mun och snabbt är köttbullen i min mun.
"God jente, nå tygger du og så gjør vi det igjen og igjen"
(Tygger=Tuggar)Säger han och ler svagt mot mig. Motvilligt tar jag emot maten han stoppar i min mun.
När maten från min tallrik är slut klappar han mig på ryggen och börjar duka av bordet. Själv går jag och lägger mig i den stora dubbelsängen i vårat sovrum och blundar. Vad fan gör jag här egentligen? Varför valde han mig?
———————————————————————————
Rösta & Kommentera✨
YOU ARE READING
Kär i min kidnappares son||M.G {Färdigskriven}
FanfictionIda är en 15 årig tjej med långt blond hår och blågröna ögon. Hon bor på Trofors i Norge. Men vad händer när Ida blir kidnappad och blir tvingad till någonting hon absolut inte vill? Och är det bara ett spel som den ena tvillingen spelar med Ida ell...