Kär i min kidnappares son||M.G {Färdigskriven}

Del 17|| Det gjelder ikke deg

"Ida vaaaaakna!"
Hörde jag någon säga medan jag åkte fram och tillbaka i sängen. Jag öppnade mina ögon och såg Felicia som kollade på mig samtidig som hon ruskade på mig.
"Ditt alarm har ringt typ 100 gånger!"
Sade hon sedan, slog ut med armarna och ramlade baklänges ner i sängen samtidigt som hon skrattade lite. Efter ett tag hängde jag med i skrattet.

Stressat satte jag på mig mina vita adidas skor medan Felicia stod utanför och väntade på mig.
"Skynda nu Ida!"
Sade hon stressat och skrattade. När jag knutit klart mina skor går jag ut till Felicia för att sedan stänga och låsa ytterdörren då alla andra i familjen redan åkt till jobbet eller skolan.
När jag låst dörren började vi gå den femtonminuters långa vägen till skolan och jag berättade lite om skolan för Felicia. Till exempel vilka man ska akta sig för och vilka som är ganska så snälla.

Vi kom fram till skolan. Jag öppnade dörren som ledde in till en liten hall i skolan. Vi tog av oss våra skor innan vi begav oss in i själva skolan. Jag gick till mitt skåp med Felicia hack i häl. Jag låste upp och la in min väska och jacka. När jag var klar, tog jag min engelska mapp och låste sedan skåpet.
"Vi går till rektorn nu så du kan få din nyckel till ditt skåp"
Hon nickade och vi begav oss till rektorn.

Felicia hade fått sin nyckel och lagt in sina saker i sitt skåp. Engelska mappen skulle hon få på engelska lektionen som vi skulle ha nu. Hon låste skåpet som var precis bredvid mitt och log mot mig.
"Då går vi mot salen vi har engelska i"
Sade jag och drog med mig Felicia upp för några trappor och in i ett av klassrummen som låg där. Vi satte oss längst bak vid några fönster och pratade tills läraren kom in i klassrummet. Alla i klassrummet blev tysta.
"Idag har vi en ny elev i klassen"
Sade min engelska lärare Eva.
"Hennes namn är Felicia, vill du berätta något om dig själv?"
Fortsatte hon sedan och allas blickar vändes mot Felicia. Felicia skakade på huvudet.
"Okej, då ska vi ta närvaron"
Sade Eva sedan och gick till sin dator hon fått från skolan där vår klasslista fanns.
"Linda"
Började Eva och en ljus röst sade "ja" strax efteråt.
"Emil"
Sade hon sedan och Emils röst hördes efter.
"Marcus?"
Ingen röst som skulle tillhöra den här Marcus hördes. Men vi har väll ingen Marcus i våran klass? Eva skrev ner något på sin dator innan hon fortsatte.
"Ida"
Jag svarade henne.
"Felicia"
Felicia svarade.
"Martinus"
Ingen svarade. Eva kollade återigen upp från sin dator medan hennes blick letade efter killen vid namn Martinus. Hon kollar ner i sin dator igen och skriver något innan hon fortsätter att ropa upp namn. Men vänta lite? Martinus? Vi har ingen Martinus i våran klass? Om inte..Ånej! Jag kollade mot Felicia som kollade på mig med en rädd blick.
Jag kollar med samma blick som hon har på mig som jag på henne. Dörren till klassrummet öppnas och två identiska killar kliver in i klassrummet. Jag tappar nästan andan. Jag möter Martinus blick, han bryter ögonkontakten för att viska något till Marcus. Strax därefter vänds Marcus blick mot mig och han flinar.
"Och varför kommer ni två tjugo minuter sent för?"
Sade Eva lite irriterat. De ryckte på axlarna.
"Det gjelder ikke deg"
(Det angår inte dig)
Sade den tvillingen med en prick på överläppen.
"Jaja, det har iallafall kommit en ny elev till klassen"
Sade Eva och pekade på Felicia. Tvillingarna kollade på henne och flinade. Felicia kollar på mig med ett skräckslaget ansikte. Jag ställer mig upp med Felicias hand i min. Vi går förbi Marcus och Martinus för att sedan gå ut från klassrummet men hinner inte så långt då någon tar ett hårt grepp om min arm.
"Du trodde du kunne komme seg bort? Du vil angre å være så jævla hardt!"
(Ni trodde ni kunde komma undan va? Ni kommer ångra er så jävla hårt!)
Sade Marcus med sammanbitna tänder så tyst han kan så ingen annan än jag och Felicia skulle höra. Jag skakar bara på huvudet innan jag skakar av hans hand och går ut från klassrummet med Felicia.
"Du nämnde aldrig att de gick i din klass Ida!"
Sade Felicia surt samtidigt som hon var rädd.
"Jag visste INTE att de börjat i min klass! De gick i min parallell klass förut men de var nästan aldrig i skolan"
Hon kollade osäkert på mig.
"Förlåt för att jag blev sur"
Sade hon efter en lång tystnad och kramade om mig hårt.
"Det är lugnt, jag skulle berättat att de gick i den här skolan"
Sade jag och besvarade hennes kram.
Efter ca tio minuter efter att samlats oss går vi in i klassrummet igen. Marcus & Martinus har satt sig på bänkarna framför min och Felicias platser. Jag suckar men drar med mig Felicia till våra platser.
"Nu när alla är här så kan ni fortsätta med grupparbetet ni håller på med"
Sade min lärare glatt. Förvirrat kollade jag mot henne. Hon mötte min blick och log medan hon gick mot mig och Felicia.
"Ni vet nog inte vilket grupparbete jag menar"
Sade hon. Jag och Felicia skakade på våra huvuden.
"Ni är fyra stycken i en grupp. Arbetet går ut på att två av er ska leta information efter en känd artist. De resterande två ska skriva om det landet som kändisen kommer ifrån och allt ska såklart vara på engelska"
Fortsatte Eva och log mot oss.
"Men.. vi är ju två"
Sade Felicia menandes mig och henne.
"Jag vet! Och eftersom att dessa två killar också bara är två i sin grupp så ska ni fyra jobba tillsammans"
Svarade Eva enkelt på Felicias nyss yttrande mening. Jag skakade på huvudet.
"Nej nej nej! Jag tänker inte jobba med de två"
Sade jag surt. Eva suckade.
Marcus & Martinus som lyssnat på vårt lilla samtal vände sig mot oss.
"Och för att det inte ska bli något tjafs så får Martinus och Ida hitta information om en kändis medan Marcus och Felicia ska hitta information om det landet kändisen ni vill ha med är ifrån"
Jag suckade. Mitt lilla hopp om att få jobba med Felicia försvann. Jag vände min blick mot Martinus som satt framför mig, han flinade mot mig. Jag himlade på ögonen mot honom.
"Seså, sätt igång och jobba nu"
Sade Eva innan hon gick iväg.
Jag suckade och vände mig mot Felicia. Lutade mig mot hennes öra och viskade:
"Dom ska inte vinna över oss den här gången! Lova det! Lycka till"
Hon nickade och kramade mig snabbt. Vi vände oss mot killarna.
"Vilken kändis ska vi skriva om och vilket land ska han eller hon komma ifrån?"
———————————————————————————
Är det bra eller dåligt att de gör et grupparbete med Marcus & Martinus?Bra? Dåligt?

Rösta & kommentera för mer✨