Del 28|| "Nå er det bare vi to, alene babygirl"

493 13 2
                                    

Just nu sitter jag i en bil, Marcus bil om jag ska vara exakt. Jag kollar ut genom fönstret och ser hur Norges fina samhälle susar förbi. Vi är påväg till Sverige och lämna Norge bakom oss.. suck. Vi har bara åkt i ca fyra timmar vilket betyder att det är åtta timmar kvar ungefär. Marcus hand läggs på mitt lår och av ren reflex rycker jag till vilket får hans hand att höjas från mitt lår. Marcus skrattar smått.

"Jeg vil gjøre det igjen, og hvis du lar meg få hånden min, vil du miste konsekvensene"
(Jag kommer göra det igen och om du låter mig ha kvar min hand slipper du konsekvenserna)

Säger han vilket får mig att sucka. Han lägger sin hand på mitt lår igen. Med hjälp av sin tumme smeker han mitt lår samtidigt som han trummar lätt på ratten med sin andra hand i takt med musiken som spelas. Jag lutar mig mot fönsterrutan och stänger mina ögon i ett försök att somna vilket funkar.

-

"Ida, vakne opp, vi er foran"
(Foran=Framme)

Sakta öppnar jag mina ögon. Solen lyser starkt mot bilen vi fortfarande sitter i. Jag gnyr till då jag vill sova längre.

"Kom nå Ida!"

Ryter Marcus argt. Jag suckar men går ut från bilen. Marcus tar tag i min hand och leder mig till en roddbåt. Han sätter sig i den och jag sätter mig framför honom. Han börjar ro med årorna som finns på båten. Vi sitter där i ca fyrtio minuter innan vi är framme. Jag kollar på Marcus. Svett rinner nerför hans panna och hans muskler syns tydligt på hans armar. Han ställer sig upp och går ut från båten. Jag gör samma sak och synar en liten röd stuga. Det är tät skog runt huset så man ser knappt stugan. Jag vänder mig mot Marcus som sparkar bort båten från ön.
"Vad fan gör du?!"
Utbrister jag snabbt.

"Pass på at du ikke kan imøtekomme"
(Imøtekomme=Rymma)

Säger han och skrattar smått. Han går fram till mig och lägger sina armar runt min midja.

"Nå er det bare vi to, alene babygirl"

Säger han och pussar mig på pannan. Jag suckar och kollar ut mot vattnet som glittrar i solnedgången. Fint är det väll ändå men kommer jag någonsin komma härifrån?
———————————————————————————
Rösta & Kommentera

Kär i min kidnappares son||M.G {Färdigskriven}Kde žijí příběhy. Začni objevovat