Kär i min kidnappares son||M.G {Färdigskriven}

Del 3|| Felicia

Mina händer är bundna och inget kan jag se. Jag har ett par händer runt min midja och jag kan känna varma andetag mot min nacke vilket får mig att rysa. Jag vänder och vrider på mig i ett försök att komma loss personens grepp men tyvärr så går ju inte det.
"Så du har våknet opp, jenta min"
Förvirrat vänder jag mig om vilket var ett stort misstag! Mina läppar snuddar vid personens läppar men jag vänder mig snabbt tillbaka så det blev ingen riktig kyss som tur var. Inget kan jag se pågrund av ögonbindeln men prata kan jag.
"Förlåt.."
Jag kunde fortfarande känna personens händer runt min midja och jag har konstaterar att det är någon av Marcus & Martinus. Men deras röster är ju ganska lika och jag har inte lärt mig skillnaden mellan rösterna än, självklart kan jag ju se skillnad på dom!
"Kan du släppa mig"
Frågade jag och killen bakom mig skrattade.
"Du kan bestemme, men hvis jeg slipper deg, er det en risiko for at du vil slå hodet på noe fordi de kjører som dårer der"
(Risiko=Risk)
Jag fnissade, han verkar snällare än vad jag trott!
"Är du Marcus eller Martinus?"
Frågade jag lite försiktigt ifall han skulle bli arg.
"Marcus"
Viskade han i mitt öra vilket fick mina nackhår att resa sig av välbehag. Jag valde att sätta mig ner i Marcus famn igen och snabbt la han sina händer runt min midja igen.

Bilen stannade och en dörr öppnades. Någon bar upp mig i sin famn och gick ut från skåpbilen. Ytterligare en dörr öppnades och personen som bar mig började gå igen då han stannat. Jag ryser till när personen lägger ner mig på ett golv som var iskallt! Min ögonbindel och repen runt mina handleder tas bort. Jag ser att det är Martinus som burit mig från skåpbilen och nu är vi något hus. Martinus går ut ur rummet och låser dörren efter sig. Allt blev så tyst. Jag började vänja mig med mörkret i rummet.
"Psst.."
Jag kollar åt sidan och ser någon som sitter ihop kurad i ett hörn av rummet. Jag ställer mig upp på fötter och går till personen. Det är en flicka som ser ut att vara i min ålder.
"Hej, vem är du och hur länge har du varit här?"
Frågade jag chockat eftersom att jag trodde jag var den enda här. Jag hade vänt mig vid mörkret så jag kunde urskilja henne mer. Hon hade svart hår, gröna ögon men var smutsig lite överallt.
"J..jag heter Felicia och är 15 år.. jag h..har varit här i n..några månader.."
Stammade hon fram.
"Månader?!"
Utbrast jag och kollade häpet på henne. Hon nickade.
"Oj! Jag heter iallafall Ida, är 15 som du, och jag kom nyss hit"
Hon nickade och log lite svagt.
Ett klick hördes och dörren flög upp med en smäll.
"Jag ser att du hittat en ny vän Ida!"
Jag svarade inte.
"Aja, Felicia, du och Martinus ska iallafall vara nu så han kommer och hämtar dig snart..-"
Hon nickade.
"-..och gällande dig Ida så ska du följa med mig!"
Jag gick fram till honom och han tog ett stadigt grepp om min arm. Han drog mig ut från rummet och låste dörren innan han drog med mig till ett annat rum.
"För det första, jag heter Erik och så har du ju träffat mina söner, Marcus & Martinus! För det andra så har jag några medhjälpare men de har hand om annat just nu"
Euww, tänk hur gammal han borde vara eftersom att hans söner är Marcus & Martinus, kanske 43?
"Men nu Ida ska du lyssna på mig och om du inte gör som jag säger kommer det inte bli så kul för dig"
Sa han och flinade. Jag blev rädd, vad tänkte han göra?
———————————————————————————
Rösta & kommentera så blir jag glad💗
Tycker ni att M&M ska prata norska i den här boken?

Btw så vet jag att M&Ms pappa heter Kjell-Erik irl men nu får han heta Erik för jag vill inte skriva som att det skulle vara han om ni förstår vad jag menar annars så kommer ni nog förstå senare i boken:)

Aja, hoppas ni mår bra iallafall:)