Kär i min kidnappares son||M.G {Färdigskriven}

Del 27|| "Du er min nå Jenta min"

"Vad fan gjorde du og Felicia?"
(Vad fan höll du och Felicia på med?!)

Utbrister Marcus argt när vi kommer in i vårat rum. Jag rycker på axlarna. Han går fram till mig och höjer sin hand. Innan jag hunnit reagera har hans hand träffat min kind hårt. Mina ögon blir blanka av tårar men jag får bita mig hårt i läppen för att inte börja gråta. Jag vill inte visa mig svag inför honom. Den bekanta järn smaken tar över i min mun när jag råkat bita så hårt i min läpp att den spruckit. Jag kollar argt på Marcus innan jag spottar ut lite blod på golvet.

"Fuck off, dra åt helvete!"

Skriker jag argt mot honom och pekar finger åt honom. Jag öppnar snabbt dörren som leder ut till korridoren och smäller igen den hårt efter mig. Jag letar upp Martinus rum. När jag väl hittar hans rum hör jag höga skrik inifrån. Jag tvekar lite innan jag höjer min hand och knackar på.

Skriken tystnar snabbt och öppnas av Martinus. Jag möter hans mörka och arga ögon, bakom honom står Felicia med tårar i ögonen. Jag går förbi Martinus och in i hans rum för att ta tag i Felicias arm. Jag drar med henne ut från rummet och börjar springa iväg med henne.

"Eyy! Kom tilbake!"

Skriker Martinus högt efter oss. Vi springer nerför trapporna och kollar in i varandras ögon. Jag kramar om Felicia hårt.
"Planen har sina konsekvenser men vi måste ändå fortsätta kämpa!"
Viskar jag till Felicia.
"Den här planen suger Ida! Jag är rädd.. jag är rädd för Martinus"
Säger hon vilket för mig att chockat kolla på henne. Jag öppnar munnen för att säga något men hinner inte så långt då Felicia dras bort från mig.

"Dere to er helt forbannet utrolig ass!"

Skriker Martinus argt på oss. Felicia vänder genast ner sin blick mot marken. Martinus tar ett hårt grepp om min och Felicias armar innan han drar med oss upp till övervåningen igen.

Martinus stannar utanför Marcus rum och sliter upp hans dörr. Marcus som sitter på golvet lutad mot sängen kollar direkt på mig med ett flin. Man kan tydligt se hans käkben och hans hår som ligger slarvigt ner åt båda sidorna. Han skrattar svagt.

"Hold øye dine på henne Marcus! Hun skaper bare problemer for meg!"

Marcus nickar och Martinus slänger in mig i Marcus rum. Strax därefter smälls dörren igen.
"Skall du ikke sette deg opp babygirl?"
Frågar han då jag ligger kvar på golvet. Jag svarar honom inte utan vänder bara mitt huvud mot honom. Han kollar på mig med ett flin.

"At du alltid bryter regler og skaper problemer. Jeg vet planen din babygirl, og det er nettop hvorfor vi skal være herfra"

Chockat kollar jag på honom och sätter mig upp. Han flinar mot mig.

"Vi flytter til en liten hytte på landsbygda. Det er 20 timer herfra så vi skal gå i kveld så kommer vi til middag i morgen"
(Vi ska flytta till en liten stuga ute på landet. Det är 20 timmar härifrån. vi åker inatt så kommer vi fram vid middagstid imorgon)

Säger han och går fram till mig. Han tar tag i min ena hand hårt vilket får mig att gny till.

"Og du skal gjøre akkurat alt jeg sier fordi det er jag som bestemmer øver deg nå! Du er min nå jenta min"

Fortsätter han innan han lossar sitt grepp om mig. Att bo i en liten stuga med Marcus Gunnarsen känns inte som det bästa direkt. Vem vet vad han kan göra med mig?
———————————————————————————
Rösta & Kommentera✨