Nu låg jag här igen. I den där sängen i det där rummet bredvid Marcus och ska sova.
Felicia är med Martinus i hans rum men klockan två inatt så ska jag och Felicia ses i köket som finns huset. Vi får egentligen inte träffas men vi har bestämt att ändå göra det. Klockan är nu 01.51. Jag vänder mig mot Marcus som verkar sova. Jag väntar i några minuter till innan jag går.Klockan är nu 01.58. Jag ställer mig försiktigt upp från sängen för att inte väcka Marcus. Jag tar på mig de första kläderna jag hittar vilket är en av Marcus hoddies som går ner precis under rumpan. Jag tar också på mig ett par mjukis shorts. Jag slänger en snabb blick mot Marcus innan jag beger mig ut från rummet. Mina steg styrs mot köket. När jag kommer dit ser jag Felicia stå där och vänta.
"Hej girl"
Säger jag och kramar om henne.
"Hej älskliiing"
Säger hon och ler. Vi sätter oss ner på två stolar och börjar prata om lite allt möjligt.
"Ida! Det kommer några!"
Jag kollar bakom mig och ser två personer som går mot köket. Snabbt tar jag tag i Felicias hand och drar in henne bakom ett bord.
"Hörde du om dom två tjejerna som rymt här ifrån? Dom har tydligen kommit tillbaks"
Hörde jag en okänd mörk röst säga.
"Aaa, jag tror det var Marcus och Martinus tjejer som de fick ta"
Säger en annan röst som jag svagt känner igen men jag kan inte sätta fingret på vem det är.
"Ja de där riktigt sexiga tjejerna"
Jag stelnade till av den ena personens nyss yttrande mening. Jag kollar mot Felicia. Hon kollar chockat på mig.
"Eyy grabbar! Är inte det här Marcus & Martinus tjejer som ni pratar om?"
Jag kollar bakom mig där det står en kille som jag inte riktigt känner igen. De två killarna som nyss pratat går mot oss. Fan! Jag ställer mig raskt upp och möter den enas blick.
"Robin?"
Säger jag förvirrat.
Killen jag har min blick på kollar konstigt på mig.
"Vad i helvete gör du här?!"
Frågar jag honom. Han skrattar.
"nämen är det inte lilla Ida?"
Han skrattar. Felicia kollar frågande på mig.
"Så kul att du är här, har du inte saknat mig?"
Jag skakar raskt på huvudet.
"Du är en jävla idiot Robin, jag fattar inte att jag ens kunde älska dig"
Killarna som jag inte visste vilka det är "ooo"-ade.
"Kom vi går Felicia"
Säger jag frustrerat men vi hinner inte så långt förens Robin tar tag i min arm.
"Släpp mig jävla idiot!"
Han kysser mig snabbt på kinden innan han släpper mig. Äcklat torkar jag bort hans saliv.
Jag och Felicia går ifrån dom och upp på övervåningen mot våra rum."Okej.. men hejdå Ida, vi ses imorgon antar jag och då måste du berätta om vem den där Robin är"
Jag nickade och gav henne en kram.
"Hejdå"
Vi drog ifrån varandra och Felicia fortsatte att gå framåt medans jag gick in genom dörren framför mig. Direkt möts jag av Marcus arga ögon.
"Vart fan har du varit Ida?!"
———————————————————————————
Ska på bio nuuu:)Ska se "Den blomstertid nu kommer"
Scary scary🙈
Rösta så blir jag glad:)❤️

ŞİMDİ OKUDUĞUN
Kär i min kidnappares son||M.G {Färdigskriven}
Hayran KurguIda är en 15 årig tjej med långt blond hår och blågröna ögon. Hon bor på Trofors i Norge. Men vad händer när Ida blir kidnappad och blir tvingad till någonting hon absolut inte vill? Och är det bara ett spel som den ena tvillingen spelar med Ida ell...