Kär i min kidnappares son||M.G {Färdigskriven}

Del 23|| jag skickar

Jag sjunker ner längs en av väggarna i vardagsrummet. Frustrerat slår jag min hand på väggen bredvid mig. Skriken på mig och Felicia utifrån ändras snart till viskningar. Mina fingrar drar jag igenom mitt hår medan jag låter tårarna falla. Snabba steg i trappan hörs och snart kommer Felicia instormande i vardagsrummet. Hon kollar argt på mig. Hon sätter sig på huk och slår till mig hårt på kinden. Eller det ska se ut som hon slår mig från killarnas håll. Felicia böjer sig mot mig.
"Tror du det funkar?"
Jag slänger en snabb blick på ytterdörren som långsamt glider upp. Jag lägger min blick på Felicia igen och nickar. Med all min kraft puttar jag bort henne ifrån mig så hon faller bakåt.
"Vafan gör du Ida?!"
Jag fnyser åt henne.
"Jävla idiot!"
Skriker jag tillbaka på henne men jag menade det ju inte. Erik ställer sig emellan mig och Felicia vilket får min blick att hamna på honom.
"Bara ta dom i bilen men ni två får sitta med dom så de inte gör någonting dumt"
Säger Erik argt till Marcus och Martinus. De nickar och Marcus lägger sina armar runt mig för att sedan dra upp mig från golvet. Jag försöker streta emot men han är för stark för mig. Martinus tar Felicia i sin famn. Jag och Felicia kollar mot varandra och flinar.
"Jag skickar"
Mimar jag till henne. Hon nickar.
Martinus går ut med Felicia och hon stänger dörren efter dom. Jag vänder mig mot Marcus och flinar. Jag sparkar honom mellan hans ben vilket får honom att släppa greppet om mina armar. Han ställer sig mot väggen och gnyr av smärtan. Snabbt springer jag upp på övervåningen för att skicka iväg ett snabbt sms. När jag skickat smset som jag och Felicia redan skrivit klart innan vår fina show, kommer Marcus in springandes i rummet. Han tar tag i mina armar och trycker ner mig i sängen.
"Bare vent, du får så mye skit for denne lille jenta min"
(Vänta du bara, du kommer få så mycket skit för det här lilla flicka)
Säger han med sin mörka blick inborrad i mina brungröna ögon.
Jag skrattar bara.
"Du ska få se, om några dagar är ni fast"
Han kollar frågande på mig men fnyser bara.
Han tar upp mig och håller ett hårdare grepp runt mina handleder medan han lägger kniven han håller i sin ena hand vid min hals.
Han går med mig mot bilen jag för några månader sedan satt i för första gången. Han slänger in mig i bak vilket får mig att gny till.
När Marcus också hoppat in i skåpbilen sätter han mig i hans knä likt förra gången. Martinus och Felicia sitter någon meter bort ifrån mig och Marcus. Felicia vänder sin blick mot mig.
"Felicia.. det är gjort nu men det kan gå några dagar, kanske till och med veckor tills de hittar rätt"
Suckade jag fram i mörket. Jag kollar på Felicia som nickar.
"Då får dom skynda sig så jag kan få mitt godis dom lovade mig"
Jag skrattar svagt.
"Och jag skulle få mina chips if you remember"
Hon skrattar.
"Såklart jag kommer ihåg det, hur skulle jag någonsin kunna glömma det? Du tjatar ju om det 24/7"
Säger hon medan hon skrattar.
"Va stille nå!"
(Stille=tysta)
Viskar Marcus argt i mitt öra.
"Okej chilla lite"
Säger jag tillbaka och skrattar smått.
"Men du Felicia.. du vet att jag älskar dig?"
Hon kollar frågandes på mig innan hon nickar.
"Och jag älskar dig mer än någon annan"
Jag flinar.
"Är du säker?"
Säger jag och skrattar smått.
"om du håller käften så berättar jag inte om vad du egentligen tycker om han andra"
Säger Felicia och skrattar.
"Okej okej men du måste lite på han innan du kan få barn och gifta dig med honom"
Säger jag och skrattar.
"Ida! Nu tycker jag att du ska hålla käften!"
Säger hon surt men skrattar lätt sen. Gud vad jag älskar denna människa.
———————————————————————————
Ett lite oklart kapitel men ni kommer förstå senare:)

Glad midsommar! Älskar er och finns alltid om ni behöver prata eller något liknande!❤️

Midsommar var för snart en vecka sedan men jag tänkte egentligen lägga ut denna del då men det blev lite fel på texten.. men här kommer den iallafall!

Rösta & kommentera✨