Kär i min kidnappares son||M.G {Färdigskriven}

Del 11|| Papper & Penna

Marcus hade ett stadigt grepp om min hand medan han drog mig igenom folkmassan. Han stannade och kollade på mig.
"Hva vil du ha?"
Jag ryckte på axlarna.
"Vet inte.. vatten?"
Han suckade.
"Du må spise noe Ida!"
"Men jag vill inte ha någ-.."
Mer hann jag inte säga då Marcus kastat en ostmacka inlindad i plast till mig. Jag suckade men tog den. Marcus drog med dig mig till en soffa där han satte sig. Han klappade med sina händer på sina knän för att visa att jag skulle sätta mig i hans famn. Jag tvekade men det fanns ju ingen annan ledig plats så jag gick och satte mig i hans famn.

Min ostmacka var uppäten och mitt vatten hade jag druckit upp. Jag hade träffat en massa nya människor. Vissa tjejer såg trötta och plågade ut. Det fanns en speciell tjej som heter Isabel och är 17. Hon fick inte prata med nån enligt den killen hon hade. Hon såg väldigt ledsen och sliten ut, jag önskade verkligen att jag kunde hjälpa henne.
"Ååå! Hej Ida!"
Min blick vändes upp mot person som yttrat meningen med sin ljusa stämma.
"Hej Felicia!"
Hälsade jag och ställde mig hastigt upp vilket resulterade till att Marcus grepp om min midja släpptes. Jag kramade om henne och glatt besvarade hon den.
"Såå, hur är det med dig, det var Såå längesedan vi sågs!"
Sade hon och skrattade vilket jag också gjorde.
"Felicia, det var två dagar sedan vi sågs sen sist! Men det är väll bra, du då?"
Hon skrattade.
"det har väll varit bättre dagar, vill verkligen härifrån!"
Jag nickade instämmande.
"Jag med"
Vi kollade på varandra.
"Tänker du på samma sak som jag?"
Hon nickade tveksamt.
"Det tror jag nog"
Sade hon sedan och log mot mig.
Vi tog varandras händer och började vandra ifrån Marcus, Martinus och alla andra som befann sig i matsalen.
"Eyy! hver i helvete skal du gå?"
(Eyy! Vart fan ska ni?)
Vi stannade och vände oss om. Det hade blivit tyst i hela matsalen och allas blickar var vända mot mig och Felicia. Felicia ryckte på axlarna och vi fortsatte vår färd ut från matsalen men hann inte så långt då nån tog ett hårt grepp om min handled. Sakta vände jag mig om och kollade in i dom bruna, mörka ögonen.
"Hvis du er sen, er du død, får du det?!"
(Kommer du försent så är du dödens, fattar du det?!)
Viskade han tyst till mig med sammanbitna käkar. Jag nickade sakta och log snett mot Marcus. Han släppte sitt grepp om min hand och gick tillbaka till Martinus. Tystheten i matsalen blev snabbt högljudd igen. Jag och Felicia öppnar dom stora portarna som tillhör matsalen och går till Marcus rum för att hämta papper och penna.
———————————————————————————
Ojojoj! Vad tänker tjejerna göra nu?:)

Sorry för så dålig upd men man är inte på topp just nu:/

Rösta & kommentera för mer✨