Kär i min kidnappares son||M.G {Färdigskriven}

Del 21|| ett jävla spel

((Idas perspektiv))
Hastigt sätter jag mig upp i sängen jag nyss legat i. Mitt hjärta dunkar snabbt. Ett högt skrik får personen bredvid mig att rycka till. Vänta, vart är jag? Jag kollar mot personen som jag knappt märkt förens nu. Marcus.
"Varför ligger jag i din säng?.. med fucking underkläder?!"

Marcus suckar.
"Du husker ikke noe fra i går, ikke sant?"
Jag skakar sakta på huvudet. Hoppas vi inte haft.. usch!
"Nei Ida! Vi har ikke hatt .. aaa du vet hva jeg mener"
Sade han efter att sätt mitt skräckslagna och förvirrade ansikte. Jag pustade lättat ut.
"Vafan gör jag i din säng då?!"
Skriker jag argt mot Marcus.
"Ta det greit, Herregud"
(Greit=lugnt)
Säger han irriterat och skakar på huvudet.
"Men vad gör jag i ditt jävla hus?!"
Han suckade.
"Du var full i går Ida, den eneste du lyttet til var meg, tro det eller ikke, men det er sant!"
Jag skakade på huvudet.
"Du ljuger"
Säger jag och ställer mig upp. Min hoddie och mina byxor ligger slängda på golvet. Jag tar upp dom för att sätta på mig kläderna. När kläderna är på slänger jag en sista blick på Marcus innan jag går ut från hans rum och ut från huset, ytterdörren slänger jag igen hårt. Jag börjar springa. Vart vet jag inte men jag behöver komma bort härifrån och det är nu.

Jag springer in i en skog, det är samma skog som där jag blev kidnappad. Minnena från den dagen kommer upp. Jag ryser.
"Men men men, vem har vi här? Är det inte lilla Ida"
Jag kollar snabbt upp och spärrar stort upp mina ögon.
"N..nej!"
Skriker jag högt men hinner inte reagera mer innan någon tar ett fast grepp om mina armar bakifrån. Jag kollar bak och möter Marcus mörka blick. Förvirrat kollar jag på honom.
"Du trodde väll inte att ni kunde smita ifrån oss sådär ha?!"
Min blick landade på en stor sten som var framför mig. Jag visste att allt var ett jävla spel!
"Jag hatar dig"
Mumlar jag mot Marcus som bara skrattar.
Det var då tanken slog mig.
"Felicia"
Säger jag tyst.
"Ååå juste! Din vän kommer du få träffa snart, hon har inte vaknat än skrev Martinus till mig nyss"
Jag försöker rycka mig loss från Marcus grepp om mig vilket jag inte lyckas med så bra, istället trampar jag hårt på hans fot vilket får honom att släppa greppet runt mina handleder.
Med all min kraft springer jag ifrån Marcus och Erik. Japp du hörde rätt. Erik, han som är ledaren samt M&Ms pappa. Men jag hinner inte långt förens Martinus ställer sig framför mig. Vart han kom ifrån vet jag inte.
"Glad for å se meg?"
Skrattar han kallt fram. Hans händer tog ett hårt grepp runt mina handleder likt Marcus fast vid mina skärsår den här gånger. Jag gnyr till och vänder mig mot Martinus med tårarna i ögonen.
"Släpp mig! Jag kan gå själv!"
Säger jag argt men det ända han gör är att lossa lite på hans hårda grepp. Jag suckar. Med all min kraft sparkar jag till Martinus hårt på smalbenet så ett högt skrik flyger ur honom. Jag tar sats och springer ifrån dom, mot Gunnarsens hus, eller rättare sagt mot Felicia.
———————————————————————————
Kan inte fatta det.. inatt dog Jahseh Dwayne Onfroy (mer känd som xxxtentacion).. grät så mycket när jag hörde det.. gråter typ nu.. hans låtar har hjälpt en så mycket. Shit! Fan detta fucking liv. Varför ska folk skjuta andra oskyldiga?! Usch! Blir så arg💔😞