09:31 (Amandas perspektiv)
Med tunga steg är jag på väg mot bussen, bussen som skulle ta mig till helvetet. Jag går förbi några större ljusa hus som jag alltid går förbi varje dag till skolan aka helvetet.
Jag går mot busshållplatsen och tittar in i busskuren för att se om sittplatsen är ledig och min blick möts av den personen jag verkligen inte ville träffa, Adrian.
"Nämen ser man på vem som jag ser framför mig"
Jag vänder mig snabbt om och ställer mig utanför. Jag vill fan inte prata med honom efter allt han har gjort.
Lång historia kort.
Vi var alltså tillsammans i lite mer än 2 år. Sen så började han dricka och började bli jävligt taskig. När jag försökte göra slut så började han slå mig och så aa har han försökt med andra grejer mot mig också.
Så nu är han och hans jävla fitt vänner på mig hela tiden.
Jag hör hur han reser på sig upp och går mot mig.
"Jag pratade med dig om du inte hörde det"
"Men vad fuck vill du?"
"Jag vet ju vad du håller på med"
"Aha då kan du ju berätta för mig för jag vet inte"
"Oj så du har börjat bli kaxig nu också, har elektrisk bögen lärt dig det"
"Känner ingen elektrisk bög"
"lägg ner din lilla fitta, du vet fan vad jag snackar om"
Bussen rullar in och jag går fort mot den. Jag går in, skannar mitt kort och Adrian går tajt efter.
Jag letar efter någon som jag kan sätta mig bredvid, då jag absolut inte vill sitta bredvid Adrian.
Jag får syn på en blond kille längre bak i bussen och väljer att gå fram till honom.
"Kan jag sitta här"
Jag ser hur hans blick går runt i bussen och ser lite förvånad ut. Det är förståligt då det är mestadels tomt.
Han nickar och ger mig ett gulligt leende och jag slår mig ner bredvid.
Gud vilka fina blåa ögon.
