Martinus perspektiv 19:00
Ska jag skriva eller inte? Tänk om jag bara förstör det mer.
Amandas perspektiv 19:00
Jag börjar skriva en mening "hej, jag måste säga en sak" men fort raderar jag det. Varför ska jag skriva till honom? Han är ju arg på mig.
Martinus perspektiv 19:00
Jag börjar osäkert skriva "hej! Kan vi prata". Jag stannar upp innan jag klickar på skicka. Snabbt svarar Amanda med "heej, det var precis det jag ville också".
Amanda❤️ 19:02
Kan jag komma över?
Jag 19:02
Visst
Amandas perspektiv 19:02
Jag får tillbaka svaret "visst" och springer fort ner från trapporna och möts av mamma i vardagsrummet.
"Vart ska du?"
"Till Martinus"
"Har det hänt något?"
"Mm"
Jag går snabbt till hallen och tar på mig mina svarta Vans och min Adidas jacka. Jag smällde igen den ljusa dörren och gick ut i mörkret.
Vad ska jag säga till honom? Jag älskar ju honom, tänk om inte han gör detsamma. Men varför skulle han vara så ledsen annars?
Jag går med försiktiga steg mot det stora vita huset. Jag forsätter upp för trappan och plingar.
"Hej"
Ett svagt leende drycker fram på mina läppar när jag ser Martinus i dörröppningen.
"Hej"
Med en gest visar han att jag ska gå in. Jag hänger upp jackan och sparkar av min skorna och vi går vidare upp till hans rum. Martinus stänger dörren efter sig. Och vi båda slår oss ner på hans säng kant.
"Ehm"
"Aa"
Vi börjar mumla samtidigt. Det känns som att ingen av oss vet vad vi ska säga. Så jag börjar försiktigt.
"Så kyssen?"
"Aa, mm"
Jag kollar ner i mina händer medans jag ser i min ögonvrå att Martinus försiktigt kollar på mig.
"Amanda...ehm j...ag älskar dig"
Nu släppte all ångest.
"Jag älskar dig också Martinus Gunnarsen"
Våra läppar kraschar och det ena leder till det andra.
Har varit fett dålig på att uppdatera, men har inte haft så mycket inspiration<3
