Vi två föralltid | Martinus.g

23

15:34
"Amanda"

Jag öppnar trött mina ögon och det första jag ser är Martinus som försöker väcka mig. Ett leende sticker fram på mina läppar och Martinus besvarar det. Jag flyttar blicken till huset vi har parkerat vid. Det är ett stort svart hus med vita dörrar.

"Amanda, ta din väska"
Mamma vänder sin blick mot mig och jag nickar som svar.

"Jag kan ta den"

"Nej sluta Martinus det behöver du inte"

Martinus går före mig och tar ut min väska. Jag ler till honom. Jag fattar inte varför han skulle ta ut min väska åt mig. Men det var ju lite gulligt att han ville det.

"Tack så jätte mycket för att ni kunde hämta oss"
Mamma kramar om Kjell-Erik för att tacka honom och sen säger vi hejdå.
Vi har nära till varandra då vi är grannar.

"Flyttfirman har redan varit här med sakerna så de ska stå här inne"

"Okej"

Vi går upp för trappan och mamma sätter i nyckeln och vrider om. Hon öppnar försiktigt dörren och vi går in. Det var så otroligt fint här inne. Det här huset passar mamma och mig helt perfekt.

16:12
Jag håller på att packa upp alla mina miljontals kläder. Detta tar tid asså. Mamma har precis åkt iväg för att köpa något att äta.

Mitt rum ligger på övervåningen och det är riktigt stort. Eller ja stort om man jämför med mitt förra.

Jag har som ett rum inne i mitt rum hahah. Det är annorlunda, jag gillar det.

Jag hör hur min mobil ringer, jag tar upp den och ser att det står "Martinus❤️"

"Heeej"
"Hej, hur går det"
"Både bra och dåligt"
"Hahah vadå?"
"Det som är bra är att jag älskar rummet men det dåliga är att det tar hundra år för mig att packa upp allt"
"Hahah"
"Och sen är jag skit hungrig, men mamma har åkt iväg för att handla"
"Vill du ha hjälp?"
"Det skulle vara skit schysst men liksom det är säkert skit tråkigt"
"Jag kommer, hade"
"Hej..."
Jag hinner inte säga hejdå innan Martinus lägger på.

*pliing*
Jag springer fort ner till dörren och öppnar.

"Heeej"

Jag kramar om Martinus och han ler mot mig och jag besvarar hans gulliga leende. Han tar av sig skorna och hänger upp sin jacka.

"Mamma kommer snart hem med mat bara så du vet"

"Okej, men vill du ha hjälp att packa upp eller?"

"Om du vill"

Vi går upp för trappan och jag tar täten och Martinus tätt efter.

"Aa det här är mitt rum då"

"Det är ju skit snyggt ju"

"Tack"

"Och aa här är alla mina lådor"

"Hahah oj"

Det är ca 10 flyttkartonger som bara innehåller mina saker.

"Juste måste visa dig det bästa rummet enligt mamma och säkert enligt dig med"

"Hahah vaaa?"

"Kom"

Jag tar tag i Martinus hand och går ut ifrån mitt rum och går till rummet mittemot mitt.

"Här"

"Eyy detta är ju sjukt"

"Jag vet, så detta är ju typ mammas kontor"

"Här lär ju jag och Marcus vara mycket också"
Martinus skrattar samtidigt som han säger det.

Jag hör hur mamma kommer in och smäller igen dörren.

"Heej"
Vi går ner för den vita trappan.

"Hej Martinus"

"Hejhej"

"Har du varit här länge eller?"

"Näe kom för typ 5 minuter sen"

"Är du hungrig du kan äta här om du vill"

"Jaa va snällt"

"Juste jag ska hem till dig om ungefär 10 minuter, Kjell-Erik och jag ska planera lite om de kommande månaderna"

"Okej men ska inte du äta då mamma"

"Näe jag äter senare"

"Okej"

20:39

"Vart ska du ha denna"
Martinus tar fram den sista saken från den sista lådan. Han håller upp en stor tröja.

"Lägg den bara på sängen, jag ska ha på mig den sen ändån"

"Okej"
Martinus lägger sig i sängen och tar fram högtalaren som står på pallen bredvid.

"Hallå kom och kolla"
Jag lägger mig bredvid Martinus i sängen.

"Egentligen får jag inte visa denna för någon men liksom du har ju ändån varit med när vi har gjort låten ju. Och så jobbar ju vi med din mamma så att"

"Vad ska du visa"
Ett leende skapas på mina läppar.

"Fan va cool, älskar ju låten"

"Hahah det är ju bra"

Martinus hoppar närmare. Mina ögon fastnar i Martinus glittrande rådjursögon. Det känns som att vi sitter såhär i timmar. Min blick flyttas till hans läppar och han lutar sig fram och våra läppar kraschar.