Viktigt:
Jag känner att jag vill börja skriva på norska när någon norsk pratar hahah, det blir ju mer inlevelse då.
Martinus perspektiv 17:10
Amanda stoppar in nyckeln i nyckelhålet och låser upp det. Vi går tillsammans in och jag tar av mig skorna.
"Heeeeeeej, vi är hemma nu"
Frida kommer in i hallen och lutar sig mot dörrkarmen.
"Slutade inte ni förens nu?"
"Du har missat en hel del Mamma"
"Men Martinus vad har du gjort med ögat?"
"ehm"
Jag vänder mig mot Amanda som kollar på mig med den där blicken ska-du-fortsätta.
"For å forstå, må du vite alt som skjedde i dag"
"Okej berätta"
17:24
Vi har berättat allt och nu sitter vi helt tyst och ingen aning om vad vi ska göra.
"William? Är det han som..."
"Mm"
Det verkar som att Frida tog det väldigt seriöst, hon säger ingenting utan hon reser sig irriterat upp tar på sig ytterkläderna och går ut.
"Hur mår du?"
Amanda vänder sig mot mig och kollar in i mina ögon.
"Jeg vet ikke, hvor tror du hun går?"
"Hon ska säkert till Jonas, är du hungrig?"
"Nei egentlig ikke"
Jag vill fråga henne om vad hon tycker om oss, men jag vågar inte. Tänk om hon säger att hon inte vill vara mer än vänner.
"Inte jag heller"
Jag svarar med ett litet leende.
"OMG"
Amanda nästan flyger upp från stolen och hon blir genast jätte glad.
"Hæ?"
Jag ställer mig upp och tar tag i hennes armar och hon hoppar upp och ner. Jag imiterar henne och gör lika dant.
"Fuck off, vill du inte veta varför jag är så glad?"
"joo"
"Vi har fucking choklad doppade jordgubbar"
Jag brister ut i skratt, var det påriktigt därför hon blev så glad. Fan vad söt hon är.
"Er det derfor du er så glad?"
Säger jag och försöker inte skratta men det går inte så bra.
"Martinus käften, sluta skratta åt mig"
Jag drar in henne i en kram men vänder henne om så jag har händerna runt hennes mage och håller fast henne. Det gör att hon skrattar ännu mer och tillslut har hon skrattar så mycket så hon inte orkar stå.
"MARTINUUUUS"
Jag sträcker fram min hand framför henne.
"Her"
Hon tar tag i min hand och ställer sig upp igen. Den här gången är det hon som drar in mig i en kram. Hon lämnar en liten puss på min näsa och tar tag i min hand och drar mig in i köket.
Hon öppnar kylskåpet och tar ut fatet med choklad doppade jordgubbar.
Hon sträcker sig upp för att försöka få ner 2 glas.
"Trenger du hjelp?"
"Nej det är lugnt"
"helt sikker"
Jag går fram till henne och ställer mig tätt bakom henne.
"Okej dåå"
Jag sträcker mig och tar ner dom där två glasen som hon skulle ha ner. Jag vänder mig om och flinar åt henne.
"Nu är du nöjd va?"
"Litt"
Jag tar med glasen och colan och Amanda tar fatet med jordgubbarna. Jag går först in på hennes rum och ställer ner sakerna på golvet nedanför sängen. När Amanda kommit in ställer hon ner fatet på pallen och koller på mig som slänger mig ner i sängen.
"Jeg liker din seng"
"Vem gillar du mest min säng eller mig?"
Amanda börjar skratta och slänger sig ner bredvid.
"Faen Amanda, hvorfor gjør du ting så vanskelig for?"
"Näe slutaaa"
Amanda slår lätt till min bröstkorg med hennes hand och hon vänder ryggen mot mig.
Jag lägger min hand om hennes midja och jag ser hur ett leende dyker fram på hennes läppar.
"Juste min dator ligger där borta"
"synd for deg"
"Om inte du hämtar den kan vi inte se på film"
"Jeg vil helst være her og se på deg"
Nu vänder hon sig om och lägger sitt huvud på min bröstkorg och såhär ligger vi tills vi båda somnar.
Aww föreställ er Martinus säga den sista meningen❤️ hur gulligt hahah
